Today, Tomorrow, Forever!

Hade jag velat bli bagare, så hade jag gjort bra mycket bättre ifrån mig på bagerilektionen...
Men när man hade en lärare som man helt enkelt var livrädd för, så gjorde man inte så mycket mer än vad man blev tillsagd...

Nu är det iaf klart. Och förhoppningsvis behöver jag inte baka mer än på ett tag.
Fast vad bakade jag egentligen?
Älsklingen fick kavla bulldegen, och göra sina kolakakor. Så det ändå jag egentligen gjorde var mina kokostoppar. Och de blev allvarligt talat en flopp!!!

Men men, nog klagat. På måndag fyller jag år och får väl ett par presenter jag inte räknat med redan imorgon då vi ska ha en liten fika stund med de närmsta hemma hos far min...
Kommer nog alltid tycka om att fylla år. Det är alltid något speciellt, och man har ögonen på sig (på ett bra sätt då), vilket ni som känner mig redan vet att jag uppskattar :D

Letar lägenhet för fullt nu oxå. Har hittat ett par stycken som verkligen passar oss. Läget, planlösningen, köket mm. Allt passar våra kriterier. Dock vet jag juh hur det så lätt kan bli. Det huset som älsklingen var på visning på gick upp med lite mer än 1 miljon. HELT SJUKT!
Så vi får väl hålla tummarna helt enkelt. Något måste vi juh hitta som inte kostar allt man äger och har... ELLER!?

Men men, allt löser sig såsmåningom... Håll tummarna bara...

Vi kommer hitta precis det vi vill ha älskling... Promise You! Älskar dig juh!

OMG!
Jag har gått runt och ironiskt nog tänkt tanken att det vore häftigt om min familj bjöd med mig på resan till London...
Men insett ganska fort att det skulle kosta alltför mycket, och då avfärdat tanken ganska omgående.

Men så ringer farsan nu, och med lite ångest i rösten, säger han att han måste fråga mig en sak:
Min första tanke är juh att något hänt eller liknande.
Och att något hänt är väl inte helt fel kanske...
Farsan, morsan och Denny BJUDER mig på resan, hotell och matchbiljett... HELT SANSLÖST!!!
Jag skojar inte när jag säger att jag skakar när jag tänker tanken just nu... Det kommer bli helt magiskt.
Dock så måste jag då nalla ifrån sparpengarna till Thailand. Det svider, det gör det. Men detta är en "once-in-a-lifetime" upplevelse och jag kan inte tacka nej, när jag blir bjuden på så mycket... Det är juh dessutom en födelsedagspresent, så ännu större anledning att jag inte tackar nej.

Men jag skulle så gärna vilja ha dig med älskling... Få se London med dig oxå. Du vet att jag stöttar dig i alla lägen om du skulle besluta dig för att följa med... Vi kan klara allt bara vi vill. Det vet du... Älskar dig så sjukt mycket...

Over and out nu barn............

Jaha ja, då var man där igen då...
Ännu en höst med allt vad det innebär. Kan bli lite intressant med tanke på allt vi ändå har framför oss.
Till skillnad från förra hösten så har jag idag ett heltidsjobb, tankar på att resa bort, och kanske även en ny lägenhet...
Det är ganska stora saker dessutom.
Älsklingen ska på visning imorgon på en lägenhet i Vikdalen (Nacka). Skulle mer än gärna följa med, men någon måste juh jobba oxå... Kanske lika bra att hon åker själv, så blir det bättre gjort om inte annat ;)

Ja, det blev inte mycket mer ikväll... Ville mest ha något ur mig innan läggdags ;)
See Ya...

Lav Ya!

Fredagen 21/9-2007...

10 dagar kvar. 10 dagar kvar till en, i mångas ögon, ännu en meningslös ålder.
Jag skulle väl inte vilja säga meningsglös. Visst är det inte som när man väl skulle fylla 15 och skulle få köra moppe, eller 16 och börja övningsköra, 18 år då krogen hägrade och folkölen och nikotinet var lagligt för en, eller den magiska gränsen 20 år då Systembolaget och istort alla gränser var passerade...

Detta är en ålder som bara fortsätter. Jag kommer bara bli äldre, det råder det absolut ingen tvekan om.
Men det kanske är nu som jag verkligen börjar bli vuxen?!

Var lägenheten ett vuxentecken? Jobbet? Lumpen?
Fram tills nu så har jag inte kunnat peka på ett tecken som fått mig att inse att det börjar bli dags.
Fram tills idag har jag vart på gränsen...

Men häromdagen fick jag en tanke som även fick mig att inse att jag börja bli vuxen.
Jag har en underbar flickvän och sambo. SAMBO!
En person som det senaste året fått mig att ändra på mycket, fått mig att vilja, att våga.
En person som jag idag älskar över allt på denna jord.
Och vi stannar inte där vi står idag. Förmodligen därför jag oxå funderat så mycket över min situation och livet i sig.
Lägenhetsköp planeras. Resa står runt knuten. Så mycket saker som gör att jag inser...

Jag är lycklig...

Allt because of You!

Nu vet jag. Först nu vet jag hur det är att känna sig hjälplös...
Att vara brevid utan att veta vad man ska göra.
Inte riktigt veta vad man ska säga.
Nästan att man inte vet vad man ska känna.

Jag har under en sådan lång tid fått höra från olika håll hur det är att vara den person som står brevid, och jag har alltid kännt efteråt att jag aldrig vill vara den personen.
Jag vill inte vara brevid och känna att jag inte räcker till. För jag kan tänka mig att det är precis så man kan känna sig.
Till det kan jag då tillägga, att under den tid jag behövde någon vid min sida, så har det alltid funnits en person som aldrig vikt av eller försvunnit.
Du vet exakt vem du är (och det vet nog många andra oxå), och jag vill nu bevisa att jag kan och vill vara precis lika bra. Jag hatar känslan av hjälplöshet, och vill inte hamna utanför...

Jag vet hur jag kände och hur j*vla lycklig jag är över att du var där då. Låt nu mig vara där för dig!
Du är mitt Allt!!!

Då var pappret påskrivet och handen skakad...
Från och med 24:e september går jag på nytt schema, och nya arbetsuppgifter och ansvar...
Och därav oxå ny lön. En lön jag helt klart är värd och kommer jobba hårt för!

Annars så fortsätter veckorna som vanligt nu känns det som.
Den stora festen är över och vi kan ny gå tillbaka till det "normala" på jobbet. Känns som att hela den stora festen tagit upp bra mycket tid ifrån väldigt många på gården, att det är mycket runt om som glömts bort. Men nu ska vi väl lyckas komma tillbaka och ta oss an en höst fullspäckad av konferenser och fester m.m.

Börjar bli dags att tänka över vår resa nu oxå. Tror det blir till att beställa och betala resan i slutet på oktober.
Då har vi sett till att få ihop tillräckligt med pengar så långt. Sedan återstår då fickpengar, och det får vi jobba hårt för helt enkelt... Blivit mycket impulsköp som kanske inte vart helt bra, men inget vi kan åtgärda idag. Bara sadla om och fortsätta på nytt... Jag vet att vi kommer klara det!!! Ska jag se till.

My future is with You!

Då är de två senaste "stureplansprofilerna" på fri fot igen...
Rätt eller fel? Jag har så svårt att ta full ställning till någon sida. Däremot så känns det mer som att flickan i detta fall har mer rätt och borde få sin "hämnd"... Bura in dom, släng nyckeln och låt naturen ha sin gång...

Det erkar som att vem som helst kan komma loss med en våldtäckt bara man hävdar att man inte hade en aning om att flickan inte ville ha hårda tag. Ska det vara så lätt? Ska vi låta folk gå igenom sina liv i tron på att man kan göra vad som helast och sedan väldigt enkelt komma iväg med det.

Och inte nog med detta, så har "21-åringen" krävt ett stort jävla skadestånd. Allt pekade på att de skulle sätta dit den jäveln, men på något jävla vänster så kommer han ifrån med allt, och kan nu kräva staten på ett skadestånd för all sveda och värk han gått igenom... BULLSHIT!!!
Detta är andra gången han hamnar i skiten. Bind ögonbindel på honom, ta honom till bakgården, kanske till och med låta en stor bastant homosexuell man trycka honom tills han går sönder, och sedan skjuta honom med ett nackskott... Problem solved!

Jag kan utan att tvecka säga här och nu, att om min flickvän någonsin skulle bli våldtagen, något av mina syskon eller överhuvudtaget någon i min familj, så kommer jag jaga den ansvariga så länge och ihärdigt att personen i fråga önskar han/hon vore död... Det mina damer och herrar, är ett löfte...

Jag kommer alltid älska dig raring...