Ovanligt? Självklart?
Dagen före nyårsafton. Herregud vad fort tiden går egentligen.
Hur blir det med firandet av det nya året nu då?
Jodå, det har gått bra tillslut. Som jag sa :D
Jag och Jane "bjöd in oss själva" kan man nog säga, till Jaqqe´s middagstillställning. Det var juh dit vi skulle senare och fortsätta firandet. Ser faktiskt mycket framemot morgondagen. Finklädda, och mycket folk man aldrig träffat förr. Känns lite mer vuxet på något sätt. Passar nog mig när jag tänker efter ;) Förstå mig rätt.
Jag har insett att jag har ändrats väldigt mycket de senaste månaderna. Träffat nytt folk som fått mig att ändras, åt det goda hållet såklart. Jag trivs såhär. Känns lite som en nystart. Och att jag sedan har en underbar flickvän vid min sida gör det bara än mer perfekt :D
Jag har även insett att det fnns vissa saker man inte kan rå för här i världen. Känslor som tar över, som vill mer än tankarna. Jag har aldrig känt såhär förr. Och jag vill verkligen inte ändra på det heller. Man ska inte vara rädd för att be om något. Speciellt inte om det gäller sällskapet av någon man älskar och bryr sig om.
Det har jag lärt mig nu ;)
Jag vill oxå passa på att ge alla mina tankar och djupaste sorg till Familjen Joakim Mårtensson.
Det är så tragiskt när man förlorar en vän. Ibland börjar man undra om det verkligen finns någon rättvisa här i världen. Jag har förlorat 3 goda vänner inom tiden av 1½ år. Alla unga, starka människor som inte förtjänar ett sådant grymt öde. Vi är många som tänker på och kommer finnas för era familjer om det behövs. Må ni få vila i frid.
R.I.P. Robin - Tommie - Joakim
Uppgradering...
Nu var det dags. Dags att påbörja något nytt. Jag pratar inte om några jätte förändringar kanske, inga plastikoperationer eller lyft åt höger och vänster, utan mer om materiella ting.
Vaknade av väckarklockan halv nio hos Jane (har kommit på att jag sover grymt bra där btw), borstade mina trötta ögon och påbörjade sakta ett uppstigande. Jane däremot var juh vungen att skynda sig till jobbet, så jag tog mig min tid och klädde mig i lugn och ro. Hade en kort men trevlig pratstund med hennes mor oxå :)
Bar mig sedan iväg ner till parkeringen där jag blev upphämtad av min far. IKEA stod för dagens äventyr.
Har fått lite pengar i födelsedagspresent (1:a OKT), som jag kände att jag behövde göra av med samt ett presentkort i julklapp... Allting i form av IKEA varor. Och inte gnäller jag för det. Inredning är ALLTID kul att få fixa med. Stiger ur bilen (får ett mess med ett innehåll som värmde. Detaljer håller jag för mig själv ;)
Väl inne på IKEA handlas det en massa varor i form av tallrikar, bestick, ljus, lyktor, och hyllor mm.
Tttade dessutom ut min soffa för framtida bruk. MÅSTE bara ha, kände jag så fort jag satt mig ner. Där kommer jag bo. Men som alltid på IKEA så är det mängdvis med varor som inte finns i lager. Så det var bara att sätta sig i bilen och ta sig ut till IKEA i barkaby (far var mottligt road kan jag säga), det var juh trots allt för den speciella varan som inte fanns som vi åkte till IKEA i första taget. Väl där var det inga större problem att hitta det jag ville ha.....
Tjoff, poff, och sedan fanns det knappt några pengar kvar. Så nu är det bara att vnta ut det gamla året och invänta det nya med en soffa värd att dö för.
Nu är en liten del avklarad oxå.
Fick följa med ut till Siggesta gård och se den där knäppa hästen som man hört så mycket om.
Hon fick dessutom för sig att visa att inte bara får och bockar kan stångas.......
Men vad gör man inte :)
Det är garanterat inte sista gången jag befinner mig därute. Det har jag fått intalat... Men tro mig, jag säger absolut inte nej heller ;)
Nej, nu är det plättar som vankas. Jane har faktiskt "lagat" maten den här gången... Spännande...
Ha det bra barn tills vidare....
Countdown...
Helt plötsligt var julen slut och allt gick tillbaka till det "normala" igen.
Skönt tycker många. Underbart kan jag tycka.
Det blir lätt för mycket ångest och stress under julen. Klappar skall köpas, mat skall lagas, folk skall träffas. Hur hinner vi egentligen med allt?
För egen del ska jag väl kanske inte klaga. Inte speciellt många fingrar som lyfts i syfte att hjälpa till.
Bara mina egna klappar som inhandlats.
Men trots allt "stress" mm. så blev det ändå en lyckad jul.
Själva julafton förflöt utan några större missöden och jag hann tillochmed (med 2½ timmes marginal)
åka hem och få fira lite jul med älsklingen och hennes familj. Det gjorde julen perfekt ändå på många sätt.
Och inte nog med det så gled stora "barnaboken" fram. Så nu har man fått ta del av det klassiska. Bebis bilder från hennes unga år. Det tog nog längre än jag trott, men fram kom den tillslut :)
Nyår verkar juh nu vara någorlunda ordnat. Något litet problem vad gäller middag, men det ordnar sig nog. Det gör det alltid. I vilket fall så kommer det helt klart bli ett trevligt nyår. Det tror jag helt klart.
Sällskapet kan man juh absolut inte gnälla över ;)
Tills vidare barn... Caio
Jul, jul, strålande jul?
24/12-2006...
Julafton knackade på dörren redan 00:01. Nu är kl 16:20 och Kalle & Co har gjort sitt.
Julmiddagen vankas och paket öppnandet står på glänt.
Det är väl såhär julen ska se ut antar jag?
Och tro mig, jag gnäller inte för det.
Det finns dock en sak som saknas. Jag tror att de flesta som känner mig eller läser detta redan förstår vad det handlar om. Men jag är lycklig Jane. Det vet du. Och vetskapen om att få fira jul med dig redan imorgon värmer något så otroligt. Du är julklappen som GJORT julafton för min del.
Nyåret då? Alltid dessa frågor om vad man skall befinna sig, göra eller ta sig.
Det verkar ordnat upp sig nu. Och tro mig när jag säger att jag ser framemot det.
Kyssa in dig i nya året och spendera en helt ny början med dig. Underbart. Kan nog inte beskrivas bättre :D
Nu vankas maten känner jag. Doffterna sprids över hela huset.
Ha det bra alla...
Dröm? Verklighet?
Gårdagen var bland det bästa som hänt mig. Någonsin.
Jag ser tillbaka nu när jag sitter här, men funderar fortfarande på när jag skall vakna ur drömmen. När kommer någon att nypa mig i armen så jag vaknar till och inser att det inte var på riktigt?
Men......... Det VAR på riktigt. Det ÄR på riktigt.
"No words can possibly describe the feelings i got"
Men ska jag försöka hitta de rätta orden, så hamnar jag ändå långt ifrån. Denna känsla är bortom alla ord och meningar.
- Jag är lycklig nu. DU har gjort mig lycklig.......
En saknad bit...
En plats där jag känner mig trygg, som jag tycker om, trivs i. Och har förhoppningar om att jag inte är ensam om den sortens tankar heller.
Jag har dessutom kommit fram till att jag är lycklig. Mycket har vart uppochner de senaste 4 månaderna.
Men det kunde vart mycket värre. Jag har det bra ställt måste jag medge. Det är inte så synd om mig som man kanske vill tro ibland. Jag ska ta mig i kragen och fokusera på det goda i livet istället. Det som verkligen betyder något...
-Det kanske inte märktes utåt. Men du ska veta hur mycket jag lös inombords igår natt sötnos. När jag fick höra ditt svar på den fråga du ställt mig för några veckor sedan. Insåg då hur lycklig jag egentligen är.
Ha det bra alla (om det är någon som läser) =)
Och på återseénde.................................................
När saker och ting inte går som man vill...
Många frågor som snurrar. Och vem kan de rätta svaren?
Var och en har vi dåliga dagar. Somliga fler gånger än andra kanske.
Men även när det känns som värst så gäller det att hålla huvudet ovanför ytan.
Jag hade en sådan känsla idag.
Men efter att fått prata om det, så kändes det redan mycket bättre. Kunde prata med någon som lugnade ner mig. Fick mig att inse det goda i livet istället. Saker som händer här och nu.
Ibland tänker jag för mycket. Helt klart. Jag behöver tas ner på jorden igen för att hålla huvudet ifrån att explodera. Och det skulle inte vara någon vacker syn direkt :(
Tack för allt sötnos.
"I won't hesitate no more, no more, it cannot wait i'm yours"
Tankar och annat =)
Men jag har sagt till både mig själv och Jane att det förhoppningsvis ska kunna bli något av detta skrivande =)
Måndagen är nu över. Man har klarat sig igenom helgen och alla dess händelser.
För första gången på jag vet inte hur länge så kan jag sätta mig ner 6 dagar innan julafton, och njuta av de faktum att jag är klar med shoppandet.
-Varför har man aldrig agerat såhär tidigare??? Varför envisas man med att vara ute i sista stund med vässade armbågar och boxas med gamla tanter och farbröder om den sista dansande hamstern???
Jag förlorar juh alltid ändå. Vem har en chans mot de där livsfarliga rullatorerna egentligen?
De anfaller i flock. Hjulspåren över förra årets rush försvann från ansiktet för bara någon månad sedan.
Så man har lärt sig en läxa iaf. Nästa år följer årets spår.
Alla mina nära och kära och fått minst 2 klappar vardera. Somliga mer värda än andra kanske. Men det är tanken som räknas...........(Eller???)
Jag ser på mina småsyskon hur de agerar år efter år när de öppnar sina klappar. Och jag ska inte säga för mycket. Jag var nog likadan när jag var yngre. Men man har nog mognat sedan dess. Visst, klart att man önskar sig vissa saker mer än andra, men i slutändan så är det de personliga som spelar roll har jag insett. Det jag har önskat mig i år är sådana saker som jag kommer att behöva för en längre framtid.
För jag menar, i vilket läge skulle jag egentligen vara i behov av en "Mr. PotatoHead".
Jag medger att det var en fruktansvärt rolig leksak, men när allt kommer omkring är det nog bättre med ett porslins kuvert.
Speaking of it, så kommer jag få tillbaka min lägenhet på torsdag. För er som inte känner mig men förhoppningsvis läser detta, så har jag haft den uthyrd de senaste 2 månaderna. Dels för att jag vart sjukskriven och inte direkt kappabel att ta hand om alla de vardagliga sysslorna, men till störst del för att hjälpa en arbetskamrat som vart i bostadsnöd. Men nu är den tiden över och jag ska få tillbaka mitt igen.
Och Jane. Vi har vår tillflyktsort. Mi casa, es zu casa.... (Om det nu stavas så)
Du är bland det bästa som hänt mig på bra länge. Och jag vill att du ska veta att du alltid kan vända dig till mig. Att jag får lägenheten tillbaka är inget som hindrar oss från att vara hos varandras föräldrar eller liknande. Men vi kan få vara ifred om vi vill. Bara du och jag. Stänga allt annat utanför för stunden. Och jag ser verkligen framemot att få kunna göra så.
Vad händer annars härnäst då? Julafton på söndag. Jag kommer nog garanterat skriva innan dess, men ändå. Julafton firas i år hemma hos min mor. Vartannat år har det juh blivit. Så varför bryta ett vinnande koncept. Juldagen däremot blir det hemma hos far. Men med tillök från min kära flickvän.
Alltid något att se framemot när det gäller julen har jag märkt. Bortsett från julklappar.
Och nyår då? Alltid alla dessa frågor om vart? Hur? När?
Man blir så less egentligen. Önskar man skulle kunna strunta i allt och bara "go with the flow".
Men som det ser ut just nu så ordnar det nog upp sig. Det blir med all säkerhet ett nyår att minnas.
Nej. Nu är det nog dags att runda av. Tycker jag vart ganska duktigt ändå som skrivit så här "mycket" med tanke på när bloggen startades.
- Du har rätt. Det är tok skönt att bara få skriva av sig ibland. Ut med det gamla och in med något nytt.
På återseende alla. Somliga tidigare än andra dock ;)
Och nu då?
Satt och fundera lite för mig själv i min ensamhet.
Jag är sjukskriven.
Har hur mycket tid som helst.
Inga större planer framöver egentligen.
Hur ska jag få tiden att gå då?
Och nu när jag sett hur många som skriver dessa "bloggar" så tänkte jag ge mig på ett försök att göra likadant själv.
Så om det nu är någon som faktiskt läser det jag skriver:
- Ha tålamod. Jag är ny på detta och behöver lite tid att lära mig formulera mina tankar och det som händer runt omkring mig :D
Hoppas om inte annat att jag kanske får en liten skara trogna läsare framöver.
Har juh en underbar flickvän som förhoppningsvis kommer hjälpa mig och stötta mig i min framgång som succé författare på "nätet"... =) Förhoppningarna är oändliga...
Låt oss avsluta denna början såhär iaf.
Får ta mig i kragen och se till att skaffa mig den där trogna skaran till en början.
Var det inte såhär Astrid Lindgren fick sin sora skara av trogna läsare? =)
På återseende........................