Alltid Är Det Något...

Dagarna går längre och längre in på detta år, och jag början äntligen känna mig mer och mer på bättringsväg.
Spelade juh till och med match i fredags. Visserligen bara 10 minuter kanske, men spelade ändå. Och hann väl med ett halvläge kanske, så helt bortgjord blev man väl inte.
Men att man snabbt blir påmind om att man inte har tränat på 8 månader, ja, det borde jag förståt...

Men så ligger jag hemma nu... Tog på mig löparskorna och tänkte vara lite duktig genom att gå ut och springa.
Varför inte bättre på kondisen när den ändå är kass...!!!

Sprang kanske 1 km, MAX!!!
Kommer hem igen, och faller istortsätt ihop i hallen. En skum jävla smärta på utsidan av vaden. En smärta jag dessutom inte känner igen sedan tidigare...

Älsklingen hjälper mig med masage och konstaterar ganska snabbt att jag dessutom är smått svullen på högerbenet... Förmodligen en överarbetat muskel eller så som inte vant sig vid träningen ännu. 
Så massagen visade ganska snart vad den tyckte och tänkte. 
- Satan, vilken smärta säger jag bara... Älsklingen kan juh inte annat än att småskratta när det ena efter det andra ansiktsuttrycket avlöser varandra... :D

Nu har jag iaf lovat att ta det lugnt med åtminstonde benen ett litet tag framöver. Åtminstonde tills fredag, då nästa träning är :P

Jag återkommer angående jobb och så i veckan. Vet inte vad jag ska säga just nu ändå om den saken...



Vad som än händer, vad som än sägs så kommer jag ALLTID att älska Dig...
OCH BARA DIG!!!!!!

Tills vidare barn...............

Förstår Jag Hur Bra Jag Har Det?

Vi ska dit älskling. VI ska dit... När jag läste det du skrivit, så insåg jag mer och mer vad jag måste göra. Och jag ska göra det... Framförallt för att jag vill. Och för att du vill... För att VI vill...

"självklart får man säga "fel".. vi kanske tänker annorlunda, eller det gör vi.. saker som jag ser som självklarheter kanske inte är det för dig.. men tänk ett steg längre.. jag skulle inte för något i världen sätta mig på flyget utan dig.. så dum är jag inte.... även om jag säger det är det bara för att peppa dig, för att visa hur mkt jag vill det här"


image7
Om det så är det sista jag någonsin gör, så ska jag se stranden med dig.
Resa med dig och uppleva med dig.
Sedan kan jag dö...


Förlåt...

Det jag säger kommer altid ut helt fel. Och jag vet att det enbart beror på mig. Jag kan inte ens skylla på någon annan... Fan, fan, fan, fan, fan, fan...

Det är bara jag som kan ändra på hur jag känner, och hur tankarna kommer gå den närmsta tiden.
Jag måste bara se till sudda bort allt. Sudda bort de tankar som gnager kanske lite för mycket...



Förlåt... Förlåt mig ännu en gång. Och förlåt mig fler gånger än så. Orden kommer inte ut som jag vill.
Jag vill inget ont i mina ord och meningar, och abolut inget ont i mina handlingar. Jag vill det bästa. Tro mig när jag säger så. Jag vill vara perfekt. Perfekt för Dig!!!

Jag kommer alltid älska Dig...


Fortsätt Framåt...

Fortsätt bara. Ändra inga tankar nu i sista stund.
Tänk om jag gör så istället för så?

  • Hur mycket annorlunda hade livet vart om jag gått höger istället för vänster den där dagen?
  • Hur mycket annorlunda hade livet vart om jag inte hade knäckt ryggen den där hemska kvällen?
  • Men framförallt: Hur mycket annorlunda hade livet vart om jag inte svarat på den där lappen och istället bara kastat den i sopptunnan?

Det finns säkert tusen olika scenarion som skulle utspelats om jag hade gjort annorlunda än så jag gjorde vid den punkten... Och när jag ser tillbaka på vad som hänt under den senaste tiden, så har jag gjort rätt val. Jag har levt mitt liv så som jag ville leva. Mycket tack vare Dig, det vet du om.

Nu stundar det nya jobbet inom en vecka, och jag är lite nervös. Det måste jag medge. Men jag tycker egentligen inte att det är så konstigt. Jag har fram tills för några månader sedan enbart haft "Kock" i tankarna... Nu är jag fri (hemskt att säga så egentligen, men det känns lite så faktiskt) från yrket och på väg in i en ny bransch...
Och jag mår bra. Det är det som betyder något. Med Dig mår jag bra, och jag lever drömmen mer och mer för var dag jag ser dig...



Nu ligger du i sängen och ser så fridfull ut. Jag blir så illa tvungen att nypa mig i armen för att verkligen försäkra mig om att det inte är en dröm. Jag har gått ifrån "Vanlig Svensson" till "Världens Lyckligaste Man", på bara några månader. Ibland tror jag inte att du förstår vad som hänt. Vad som hänt med mig. Vad Du betyder för mig. Och det kanske är bra... Men var dag som jag ser in i dina vackra ögon, så påminns jag om vart jag befinner mig. Hur lyckligt lottat jag är som "Blev Upphittat Av Dig"...

You Complete Me...

Tills vidare barn....................................

UNDERBART!!!

Så jävla skönt. En stor del har lyfts från mina axlar och jag känner mig så mycket lättare.
Nu är det äntligen dags att återgå till det "normala"... Eller frånochmed 2:a Maj iaf.

Uppsägningen sker i början på nästa vecka. Och då med omedelbar verkan... Tack Cassi, tack så mycket.
Med er hjälp så kan jag redan nu se framåt och behöver inte oroa mig något mer. Allt kommer lösa sig alldeles perfekt :)



Så nu börjar det snart älskling. Snart blir det som vi så länge velat ha det, 
Och du vet att du har en så stor del i allting. Utan dig hade jag inte vart där jag är idag. Nu börjar vi vår nya resa...

Älskar dig så j*vla mycket... Mer än du anar...

Tills vidare barn.............

What A Wonderful World...

Här går jag runt i mina egna tankar och tänker alltför mycket för vanligehetens skull.
Men för OVANLIGHETENS skull, kan jag då passa på att säga att allt som snurrar i mitt huvud är positiva tankar som gör att man sitter och småler lite grann för sig själv med jämna mellanrum.

Jag lever inget dåligt liv. Precis tvärtom vill jag säga. Jag lever ett underbart liv med världen under mina fötter. 
Vem hade kunnat tro att mitt liv skulle ser ut som det gör idag, för låt oss säga, 6 månader sedan?
INGEN! Min värld har vänts upp och ner helt och hållet. Fortfarande positiva tankar!

Jag ska med största säkerhet sluta inom restaurangbranschen, är numera sambo istället för ensam Eremit, har stora planer att resa och förverkliga vissa mål i livet. Och det ska bli av. I´ll promise you that...

Mycket av dessa saker har hänt mig pga en person. Ni vet alla vem det är. DU vet vem du är...
Och det är precis därför jag kan sitta här idag och småle lite grann för mig själv (inte för mycket då det kan verka smågalet), och bli varm inombords när jag ser vad jag har, hör vad jag har, känner vad jag har...
Livet är fullt av överraskningar. Och just nu lever jag drömmen!!!

Älskar dig mer och mer... I´m Yours...
 
Tills vidare barn..........

Stupid Mind...

Tiden rinner iväg.
Dum som man är så har jag tyvärr målat upp en alltför stor och onödig bild. En bild som var långt ifrån sann.
Och nu verkar det som att all färg är på väg att dunsta bort. Bilden blir bara suddigare och suddigare, och snart är allt som det var förut.

Det värsta är nog att jag ställt in mig så fruktansvärt mycket. Och såhär i efterhand så var det nog det absolut dummaste jag någonsin kunde gjort.
Men hur är det nu igen? Bara att sadla om? Försöka igen? Aldrig ge upp?
- Jo, visst, allting är lättare sagt än gjort. Men jag ska göra det. Och jag ska klara det dessutom.
Vi har planer som skall genomföras. En morot att se framemot.

Annars sitter jag hemma fortfarande. Kl är nästan fem, och jag känner mig ändå lite duktig idag.
Vaknade upp vid halv åtta då älsklingen stiger ur sängen för att göra sig iordning för arbetet. Får en puss "hej då" och sedan var man ensam. Var ändå ett tag sedan jag var ensam i lägenheten en hel dag. Så what to do? What to do? Så, efter lite tänkande kunde jag "slita" mig ur sängen och få fart på dagen. Brorsans skivstång och hantlar kom väl till pass. Därav att man känner sig lite duktig. Tog sedan en liten promis ner till Svandammsparken där jag spenderade 1½ timme i gräset med en bra bok. Livet är bra gott ibland alltså ;)
Kom sedan hem igen och tog tag i de där hantlarna igen. Och på så sätt kan man känna sig ännu lite duktigare :)

Men som jag sagt i tidigare inlägg genom min tid som "bloggare", så är saknaden som "Ordinary Svensson" enormt stor. Jag vill ändå höra kl ringa vid sju på morgonen, jag vill trängas med vidriga människor i tunnelbanan, jag vill träffa arbetskamrater på dagtid och sedan komma hem och träffa min Underbaraste på kvällarna.
När? När? När?

Jaja, jag kanske gnäller. Jag kanske bara behöver skriva av mig. Jag hoppas verkligen att det är alternativ nummer två. Det värsta är ändå att jag hör en viss monolog i mitt huvud nästan dagligen:

Jimmie: - Jag blir nog borta i 3 veckor.
Jossan: -3 VECKOR?! Hur ska jag klara av att jobba utan dig i 3 veckor?
Jimmie: - Det fixar du. Jag är tillbaka snabbare än kvickt :)

Nu sitter jag här. 8 MÅNADER efter... Det blev inte riktigt som jag tänkt mig. Helt klart...



Men jag vet med all säkerhet älskling, att utan dig, så hade det garanterat tagit 8 månader till.
Älskar dig mer än du anar...


Tills vidare barn.................

Were Almost There...

Mailet är skickat. Bara väntan på att få ett svar, och sedan är det klart.
Ett dubbelrum, TV, dusch, telefon... Räcker gott och väl. Och ett schysst hotell dessutom, och inte bara en liten risig kåk ute på franska visschan...
Nu början man längta kan jag säga. Det är bara torsdag till tisdag visserligen, men jag får först och främst åka med min älskling. Det är det som betyder mest. Och att vi sedan får åka till romantikens huvudstad gör det inte så mycket sämre får jag be att få tal om ;)

Var på en andra intervjuv på det där jobbet i fredags förmiddag oxå. Nu får vi bara se hur långt det räcker då. De skulle höra av sig innnan Kl fem måndag eftermiddag om det är högintressant. Kändes lite bättre när jag fick reda på att jobbet har en grundlön på 15000, och inte bara en garantilön eller enbart provision. Jag behöver lite säkerhet, det känner jag. Jag har juh trots allt en lägenhet som skall betalas, och nöjen och pengar som skall läggas undan varje månad från och med nu...

Planerna är juh så långt gångna att det egentligen bara är biljetterna som skall bokas. Sedan sitter vi på planet någongång i Januari, Februari på väg till varmare breddgrader... Även där börjar man längta.
Shit vad saker det blev att längta efter nu då :D



1½ månad kvar nu älskling. Så får vi äntligen göra det som vi längtat efter så länge...
Älskar dig oändligt...

Tills vidare barn........................

Något Nytt...

Det verkar gå åt rätt håll fortare än jag trott...

Var på en intervjuv imorse. Första på nästan 2½ år. Hade juh nästan glömt bort hur man ska bete sig.
Men helt klart intressant. Tror att det kan vara något för mig det här. Man kommer visserligen ha ett vakande öga som ser över axeln på en, men med lite jävlar anamma och att aldrig ge upp så kommer det gå galant. det tvivlar jag inte en sekund på.
"Jag hör av mig innan Kl 17:00 imorgon om vi vill ha hit dig på en andra intervjuv, men om vi inte ringer, så är det tyvärr inte intressant."
Jag hade vid det laget ställt in mig på att inte få något samtal. Om inte annat eftersom man inte kan bli besviken på så sätt. Det är så jag fungerar. Enkel psykologi helt enkelt.

Men så vid 16:00 idag, så ringer det ett okänt nummer. Så nu ska jag vara tillbaka på en andra intervjuv kl 10:30 imorgon förmiddag.
Lite nervös är jag. Det måste jag erkänna. Mestadels för att jag inte alls var beredd på att det skulle gå så fort. Och även lite pga att jag inte var 100% säker på vad jag ville.
Men va fan... Jag kommer aldrig veta om det är eller inte är något för mig såvida jag inte försöker. Och som sagt, jag kan klara detta. Bara jag vill och tror på det...



Blev så fruktansvärt glad när jag läste det du skrivit.
Jag ser vad jag har framför mig... och jag Älskar det...
I´m Yours... And You Know It...

Tills vidare barn.................

Planer...

Vad är meningen med att göra en massa planer?
Jag känner igen det där, att man gör en massa planer, och att man sedan sällan håller det.

Men nu är det gjort iaf. Och dessutom tummat på det ;)
Till vintern eller absolut senast våren 2008, så ska vi göra en långresa. Minst 2 månder enligt mitt tycke...
Men vart då?
Thailand, Vietnam, Kambodja, Laos, Burma and so on and so on...
Det är så planerna ser ut än så länge iaf, och det kanske blir så oxå. Men skulle några planer ändras, så är rutten det enda som FÅR ändras... Resa skall genomföras. Så enkelt är det...

Annars har helgen/ veckan vart ganska lugn hittills.
En stor höjdpunkt skulle vara att jag äntligen fått ett Xbox 360 :D Enorm lycka måste jag säga (Jag vet att "Nörd" stämpeln inte är långt ifrån, men vad gör man annars hemma och sjukskriven???)

Nu börjar det vankas läggdags... Och gudnåde ALLT om jag vaknar upp vid 04:30 inatt och märker att det snöar...
"Then All Hell Will Break Loose"

"Älskar Dig Jane"

Tills vidare barn................

"Dan Före Dan"...

Kl är 22:20 och man har suttit hemma i lite mer än en timme kanske...
Dagen har vart turbulent med mycket, MYCKET telefoniför min del.
Jag hänvisar till älsklingens blogg för Er som skulle vilja veta dagens bravader... (Har nästan vart med om desamma)...

Men nu sitter jag iaf hemma i egna soffan. Längtar, och längtar inte tills morgondagen. Skall tillbaka till SÖS på återbesök. Sex veckor efter operationen, och läkaren vill nu se hur det gått och hur jag mår. Jag har väl ingen fobi, det vill jag inte säga, men är inte något vidare stort fan av sjukhus i allmänhet. Och även fast jag bara ska dit på återbesök imorgon, vilket inte kommer betyda mer än lite prat med läkaren, så kryper det lite granna i kroppen ändå... Som det kännts den senaste tiden, (och inte minst idag, då mina ben fått för sig att sluta lyda mig inte mindre än tre gånger) så kommer det krävas ännu en magnetkamera inom den närmsta tiden för att få reda på vad som är fel på mig... Man börjar tröttna, helt klart.





Vill bli frisk nu... Vill bli frisk för DIG... Vill visa dig hur jag är...
Längtar efter att få göra sådant som jag så länge velat göra... Med Dig... Always...

Tills vidare barn.......................

Jag Vill, Jag Vill, Jag Vill...

Förr eller senare så "tvingas" man väl sätta sig i den situationen ändå.
En skön räkning på kanske 1,8 miljoner kronor som sprids ut på närmare 40 år...

Men va fan. Man måste juh bli vuxen någongång. Trots att det strider mot min "Peter Pan" planer om att aldrig bli vuxen. Vart är de förlorade pojkarna när man verkligen behöver dem?!?!?!
Satt och letade lägenheter igår kväll. Och insåg väl ganska snart att det finns så grymt mycket snygga lägenheter runt om i Stockholm´s området... Prissumman ligger på allt från 1 miljon till 10 miljoner, och beroende på vad du har för värderingar och så. Jag hittade ett par riktiga pärlor som skulle kosta mig ovanstående summa (1,8 miljoner cirkus)... Det kanske låter förhastat, vad vet jag, men man blir juh helt klart sugen. Och som jag tidigare sa, så kommer man juh förr eller senare behöva ta ett lån. Och det är juh pengar man betalar av till sig själv kan man säga...

Jaha, annars då?
Ska tillbaka till SÖS på återbesök på onsdag. Återstår att se hur givande det kan tänkas bli.
Jag har redan nu mina tankar och funderingar, (trots allt jag som dras med skiten) men läkaren har juh sista ordet. Kommer iaf helt klart bli intressant att se hans min när han får reda på hur läget är nu jämfört med sist vi sågs...

Livet är inte alltid en dans på rosor. Det har jag lärt mig.

Men utan DIG, så hade jag trampat på taggtråd...
Älskar dig av hela mitt hjärta.......

Tills vidare barn............