Today, Tomorrow, Forever!

Då var man hemma igen...
Låter som att jag vart borta i 3 veckor, men vi var bara på en liten kortweekend till Arvika :D

Men trevligt var det. det måste jag verkligen säga.
Grymt positivt överraskad. Ett trevligt hotellrum, god mat på diverse olika ställen, och trevligt folk.
Vi blev väldigt bra mottagna och skulle verkligen vilja tacka alla för allt. Vi kommer verkligen tillbaka en dag :D Till sommaren kanske. Då Arvika festivalen hägrar...

Annars då???
Nedräkning är påbörjad.
Ska äntligen få flytta in med älsklingen. Det har bara gått längre och längre och jag blir allt säkrare och säkrare. Började disskutera ommålning och vart saker och ting ska stå efter att hon fått hit sina möbler mm.
På torsdag så åker iaf flyttlasten.
Min styvmor Anneli har lovat att hjälpa till med såväl bil som smakråd.
Så detta är början på något nytt.
Längtar verkligen älskling.
Det ska du veta...

Nej, nu ska jag dricka lite kaffe och ta hand om älsklingen. Lite sjuk :(
Tills vidare barn.....................

Utan dig hade jag vaknat ensam.
Utan dig hade jag fått klara mig själv.

Men med dig är jag starkare.
Har en starkare vilja att klara det här.

Tack för att du finns där.
Tack för att du vill.

Älskar dig mer än något.
Puss på..............

Tio rosor och ett ord.
Jag glömmer nog aldrig den stunden.
Hade jag inte hållt tillbaka så hade jag gråtit av lycka i tunnelbanan :D

Man tar alltid nya steg här i livet. Jag ska nu ta ytterligare ett.
Detta kliv är dock mycket större än många andra.
Men jag har ALDRIG vart så säker på någonting som jag är om detta.
Jag är så lycklig jag kan bli just nu. Och jag har dig att tacka för ALLT.

Vi är på väg att börja något nytt. Ett nytt "liv" om man vill säga så.
Men vi är båda vuxna, och ska någon gång ta detta kliv. Och det finns ingen person jag hellre skulle vilja ta detta kliv med, än dig älskling.

"Perfect"

Tills vidare barn......................

Jag vet inte om jag ska skratta eller faktiskt gråta.
Känns som att det andra alternativet inte är långt ifrån.

Vad är det för fel på mig? Varför ska det vara så svårt?
Varje gång? Nej, visserligen inte. Men oftare än velat.

Men jag ska ta mig igenom detta. Slå ifrån mig det som jag fått för mig är ett sånt stort problem.
Tillsammans kan vi fixa det. Tillsammans är vi starka.
Och jag vet att du kommer finnas där, i vått och torrt. Stötta mig och bara finnas när jag behöver dig.
Har insett den senaste tiden att, juh längre tiden går, desto mer vill jag ha dig där.
Konstigt eller bara troligt?
Drömm eller verklighet?

Det finns så mycket som jag skulle vilja. Men sammtidigt så mycket jag skulle vilja låta bli.
Vad allt detta är, är jag själv inte riktigt säker på ännu.
Men förhoppningsvis kommer jag till sans med mig själv snart.

Jag trodde det var förbi. Trodde jag gått den vägen tillräcklgt långt.
Men det visade sig vara fel.
Helt plötsligt och utan någon större förvarning så känns det som att man är tillbaka på ruta ett igen.
Vaknar upp mitt i natten, och vill egentligen bara stänga av allt. Lägga armarna om dig istället och ägna tankarna åt det som gjort mig så lycklig. Jag kan tyvärr inte stänga av allt. Önskar verkligen att jag kunde. Du är inte värd det här. Du ska inte behöva se det.

Men när du rör mig, lägger armarna om min midja, och kysser mig i nacken. Frågar om det finns något du kan göra, så redan då, känns allt mycket, mycket bättre. Du vill hjälpa mig så mycket du kan. Och jag vill bara att du ska veta hur mycket du faktiskt hjälper, bara genom att finnas där. Utan dig så hade jag aldrig kommit såhär långt överhuvudtaget. Jag hade vart kvar på första rutan där kryckor och smärtstillande styrde mitt liv. Men du fick mig att komma igen.

Nu vaknar jag upp med ett leende på läpparna. Sneglar över på din sida och ser när du sover.
Du är så fruktansvärt vacker. Jag börjar förstå vilken tur jag haft.

Jag älskar dig något så fruktansvärt......... Mer än du anar.
"I´m Yours"

Horoskopet stämmde alltså.
Det stod att jag och min kärlek skulle göra en resa. Eller åtminstonde ägna en tanke åt det.
Nu är det klart iaf.
Det blir en kort weekend till Arvika :D
Kanske inte vad man trodde när man tänkte "resa", men man ska alltid börja någonstans.
Anledningen iaf till denna resa och vistelse i Arvika, är att Jane´s syster Carro, ska åka iväg på en långresa till Thailand. Och trevlig som hon är (har inte träffat henne personligen, men fått höra från Jane mm, och pratat lite i tel. med henne) så har hon ordnat ihop en avskedsfest, och ville att vi skulle dyka upp.
Självklart åker vi dit. För min del så vill jag juh självklart träffa denna omtalade syster, och dels för att jag vill spendera tid med min älskling.
"Jag är inte bara glad över att att du vill att jag följer med, utan även det faktum att jag följer med".

Annars då?
Jo, var ute på Siggesta Gård igår men Jane. Hjälpte henne litegrann i stallet och såg på när hon red. Hade lite problem när jag skulle släppa ut hästarna till hagen, men det löste sig tillslut. Jane fick juh självklart hjälpa till.
Kände mig inte riktigt säker när ena besten beslutade sig för att inte följa mina anvisningar att gå ut i hagen, utan tyckte att grannhästens bur kändes mer lockande. Och jag är verkligen inte i position att ställa mig bakom denna enorma "totto" och klappa lite lätt på rumpan och be den röra sig. Risken att jag skulle få genomgå mer än en ryggoperation är betydigt större då. En hov i pannan känns inte så lockande ska jag säga :D
Fick även igår träffa en av Jane´s vänner. Fast denna person kände jag att jag ville träffa lite mer faktiskt. (Förstå mig rätt om någon läser detta och känner sig träffad)
Personen i fråga var Mathias Stenhammar. "Allt-i-allo" på Siggesta Gård, men framförallt den person som Jane pratat så himla gott om. En "storebror" som hon uttryckt det. Och efter allt gott jag fått höra, så var spänningen ganska stor oxå :)
Han mötte oss nere vid stallet och vi följde honom hem till hans villa. Träffade han fästmö Tessan och det bjöds på kaffe och bullar mm. Fick en lång och mycket trevlig pratstund. Hoppas verkligen att det kommer ske fler gånger.

"Denna känsla som du fått mig att känna, är det ingen som någonsin lyckats med. Känner att vi bara kommer närmre och närmre varandra för var dag som går. Jag tänker på vad som sagts, och känner inga som helst tvivel. Den känslan är underbar. Jag älskar dig och skulle göra vad som helst för att göra dig lycklig. Det vet du ;)"

Och som vanligt - Tills vidare barn...............................

Patetiskt eller troligt?

27:e augusti. Dagen som förmodligen ändrade en del av mitt liv. Jag trodde visserligen att det skulle gå mycket fortare än det faktiskt gjort, men nu är inte läget så.

"Hemmafru"???

Förstå mig rätt (ni som förhopningsvis läser), jag gillar fenomenet lite grann.
Men jag saknar en del saker. Saker som jag vill göra, vill KUNNA göra om inte annat.
Som fotbollen eller gymmandet t.ex.
Jag har gått ner närmare 15 kilo de senaste månaderna. Visst, jag gillar den jag är idag. Har nog aldrig mått bättre. Både psykiskt och fysiskt. Men mycket av de kilon som försvunnit är muskler.
"I want them back".

Såg bilder och videon från 2000.
Låter nog riktigt skumt, men jag hade dejtat mig själv om det var möjligt :D

Varför har jag inte satt mig i arbete då?
Är det en dålig ursäkt för att inte komma igång? Att jag vart dålig de senaste 3½ månaderna?
-Nej, verkligen inte. Jag är en idrottsmänniska. Jag saknar fotbollen något så fruktansvärt. Hoppas och tänker komma tillbaka så snart som möjligt. Men man får väl ta en sak i taget antar jag.
Gymmandet ligger nog närmast till hands. Får väl börja lite smått hemifrån. Ta reda på vad jag kan och inte kan göra.

Du har hjälpt mig så fruktansvärt mycket älskling. Du har vart och är ett så stort stöd för mig. Och jag vet att du kommer stötta mig i det jag sätter mig in i härnäst. Men jag vill att du ska få se hur jag är, hur jag oxå vill vara. Jag vill se bra ut. Vill att du ska tycka om det du ser.

Jag ska ta mig i kragen. Få tillbaka det jag än gång hade och verkligen tyckte om.
"Wish me luck everyone"

Kommerntera gärna btw :)

Tills vidare barn.................................

Har kommit på att det är otroligt skönt hur saker och ting går att lösa egentligen.
Som idag t.ex.

Januari är juh som alla kanske vet "fattighets-månaden".
Och inte är jag den som står utanför begreppet. Plånboken sinar och malen börjar flytta :(
Då påminns jag om hur bra jag har det. Jag får komma hem och äta eller sova om det så skulle behövas hos mina föräldrar, och det börjar kännas lite som att det finns en extra säng hemma hos älsklingen oxå.
Ringde hem till henne idag och pratade med hennes föräldrar. Frågade om det var ok för mig att titta förbi där runt 8 ikväll, i väntan på Jane som inte kommer förns 22 cirkus.

-Inga som helst problem var svaret.

Och just sådana svar och meningar som man ibland får höra värmer så otroligt.
Det finns så sjukt mycket goda människor i mitt liv just nu. Och jag skulle vilja tacka var och en av er.
Somliga kanske mer än andra, men när allt kommer omkring är ni bäst hela bunten.

"-Du har grävt dig mer och mer in i mitt hjärta. Och vad mig anbelangar får du gärna göra det bekvämt för dig sötnos. Jag älskar dig....."

Är man lite av en materialbög så är man. Kan inte hjälpas, men kul är det.
Och känslan när allt är klart och man kan blicka mot något nytt och fräsht. Tiden det tar är helt klart värt det.

Soffa, soffbord, tv-bänk, sängbord och matta. Bara lite av alla de saker som inhandlades under dagen.
Tack alla som hjälpt till. Ni vet vilka ni är.

Älskar dig Jane, älskar dig....

Nya året går längre och längre.
Någon som fortsätter hålla sitt nyårslöfte?

Jag tror inte på det där med löften på tolvslaget. Skulle bara vara ännu en sak att få ångest över om man väl bryter det.

Ordet "toffel" är ett ord som jag hört alldeles för ofta på sistonde. Och då tyvärr i negativ bemärkelse.
Jag tror att ALLA agerar likadant, när de hittar någon de älskar och bryr sig om. Jag vet att vänner består. De har de alltid gjort för mig, och jag hoppas ni kommer finnas där för alltid oxå. Jag kommer finnas där för er iaf.

Det finns människor i mitt liv, som betyder så fruktansvärt mycket. Jag nämnar inte alla namn, eftersom de flesta vet om det.
Alla min goda vänner (för att ni alltid kommer finnas där när det behövs), min fantastiska familj (för att ni har hjälpt mig så otroligt mycket när jag vart dålig. Går inte att tacka er nog), min bror (just därför att du är min bästa vän idag, och klart vi bråkat en del, men när allt kommer omkring så är du den jag vänder mig till om det är något), och sist men absolut inte minst, Jane (min underbara flickvän. Du har vart en sånt sjukt stöd, du har funnits där, och det är mer än nog. Utan dig vet jag inte hur det hade blivit. Du har gjort mig lycklig, och bara att säga de ord som, "jag älskar dig" säger så fruktansvärt mycket. Jag är så glad att du hittade mig ;) I´m Yours...

Tills vidare barn........................  

1/1-2007

Nya året har börjat. Hur ska det bli nu då?
Början på något nytt hör man folk säga. Men det hör man juh varje år. Det blir juh vad man gör det till helt enkelt.

Gårdagen då?
Jo, kom hem till Jane´s vännina Jaqqe vid halv 7. Fördrink i form av champagne, "tapas" mat i mexikansk stil. En jättegod 3 rätters middag med tillhörande vitt och rött vin.
En blandning människor man aldrig träffat förr men verkligen ser framemot att få träffa igen.
Tolvslaget närmade sig och vi begav hos ut på hennes framsida (ett enormt hus btw).
2 st av de gäster som var där hade kostat på sig större delen av sthlm´s utbud av fyverkerier.
Så jävlar vad det small kan jag tala om :)

Själv stod jag på behörigt avstånd med min ängel i armarna. Fick som jag så länge sagt, äntligen tillbringa denna speciella dag och klockslag med den person som står mig närmast.
Gott nytt år älskling. Detta blir nog ett bra år när allt kommer omkring ;)

Hoppas alla ni andra fick ett nyår att minnas. Jag vet att jag fick det :D

På återseende barn...