Today, Tomorrow, Forever!

Hur hade jag klarat mig egentligen?
Hur hade jag gått runt, fått mat, eller kanske bara det sällskapet som man ibland behöver?
Hur hade mitt liv sett ut om jag inte fått allt det där?

Vissa kanske kallar mig bortskämd, men det är absolut inget jag tar åt mig.
Alla lever vi olika liv. Och jag antar att jag haft turen att leva ett gott liv. Ett rikligt liv med folk runt omkring mig som verkligen älskar mig och alltid vill mig väl.

Man kan dock aldrig låta bli att tänka efter hur det skulle kunna vart om jag inte haft allt jag har idag.
Eller om jag vart född någonannanstans. Med andra prioriteringar och levnadsregler.
Det är väl egentligen inte förns de tankarna kommer, som man förstår hur bra man verkligen har det.

Däremot skulle jag inte vilja byta bort det jag har idag mot något i hela världen.
Jag trivs så fruktansvärt bra i min nuvarande livssituation.

En fantastisk och alldeles för underbar flickvän som har gjort hela mitt liv komplett (ibland så man undrar vad jag gjort för att förtjäna henne), en underbar familj som genom mina (snart) 23 år bara växt och kommit mig allt närmre, och på det, en herrans massa vänner som gör var dag till en fest ;)

Dock så finns det en person som jag har att tacka för så mycket i mitt liv. En person som alltid funnits där och dessutom är minst lika skruvad som mig själv. Och allt detta trots att jag inte vart 100% närvarande på de senaste 6-7 åren.
Vem kanske ni undrar? Ja ni, ingen annan än min kära Mor.
Utan dig hade jag inte klarat mig så bra som jag har gjort den senaste tiden, men oxå för all tid som hitills gått.
Älskar dig av hela mitt hjärta och inser hur lycklig jag är som har dig som mor.

Men Du älskade Jane. Du är min stora kärlek och ingen kommer någonsin ta din plats. Ni två har tillsammans tagit all plats i mitt hjärta...
Älskar dig så sjuuuuuuukt mycket...

Sjukt egentligen hur ens tankar kan agera på sitt egna sätt i förhållande till verkligheten...

Satt på jobbet idag och blundade en liten stund. Tänkte mig kanske inte mer än 4 dagar framåt.
Men oj oj oj, så fruktansvärt underbart det var då...
Min kropp må vara kvar i oberäkneliga Sverige, men mina tankar finns i Paris.

Det var sjukt länge sedan jag kände en sådan känsla inför en stundande resa. Och utan att överdriva eller försöka fjäska, så vet jag varför jag känner som jag gör idag. Inför denna resa...

Du har väckt något i mig som jag inte trodde fanns. Du har visat mig saker jag inte trodde jag skulle få se. Du har sagt saker, som idag betyder så mycket att jag ALDRIG någonsin kommer glömma det.
Jag har sagt det förr, men det finns absolut ingen som kan stoppa mig från att säga det igen (och skulle någon försöka, well, come and get it): Du är världens underbaraste flickvän. Du har fått mig att vilja vara desamma (bortsett från flickvän då, och istället pojkvän), och jag tackar allt och alla för var dag jag vaknar upp och ser dig ligga så harmoniskt i sängen vid min sida. Jag är dig alltid trogen, och lämnar dig inte utan en "fight"...
För alltid och för evigt / Bara Din...

"Eat shit and die SMHI!!!"...

Herregud vad fel man kan ha. Vi hade planerat att ha en dag tillsammans jag och älskling, men pga av det dåliga vädret som skulle komma, så hade vi nästintill planerat att köra en inomhusdag. Kanske biljard, bowling, gocart eller liknande...

Men nej nej. Så blev juh inte fallet. Och ingen är gladare än oss kan jag tala om. Vaknade upp vid halv elva imorse och kunde konstatera att vädret under dagen skulle vara varmt, och kanske till och med svettigt äckligt...

Så vi packade oss upp ifrån sängen och in i bilen. Runt Kl tolv satt vi i bilen och väl på väg. Vi fick lite tips på fiskeställen, och Orhem vann omröstningen till slut. Så efter mycket resa (framförallt till farsta eftersom vi inte hade någon mask, eller matsäck för den delen) så kunde vi bege oss till Orhem. Väl där så sken solen rak i ansiktet på oss och livet kunde inte vara så mycket bättre... Dock inte så mycket fisk till en början, men vem fan bryr sig egentligen. Fisken stod inte högst upp på listan just för tillfället om man jämförde med solen precis...

Efter kanske 1½ - 2 timmars fiskande så började det nappa iaf. Förste "man" att dras upp var en liten aborre. Så man var väl lite nöjd trots allt. Men att det sedan började nappa så fort man kastat tillbaka masken var lite oväntat. Och att det då bara var mörtar var lite surt. Men men. En fångad fisk är en tagen fisk... Så är det bara :D

Fisken togs iaf hem till älsklingens mor, för vidarebefordran till grannens katt var det tänkt. Inte vårt problem längre ;)

Så nu sitter vi hemma i soffan och känner oss lite äckliga konstigt nog. Blir lätt så efter en heldag i solen. Ska alldeles strax hoppa in i duschen för att bege oss till Heron City för en kvällsbio...
Man känner sig lite tvungen att se den där "Pirates Of The Caribbean" när man redan sett de första två lixom...

Så så intressant är mitt liv för tillfälet. Jag kan dock tycka att det är det ändå ;)
Annars sitter man mest och väntar på att torsdagen skall komma. Ska bli så underbart att åka iväg nu alltså. Packlistan är nästan klar och rent psykiskt är jag redan där. Om inte annat är jag redan på planet... ;)

---

Älskar dig såhär mycket älskling (sträcker ut armarna så mycket jag bara kan)... Kommer aldrig göra dig illa eller något ont emot dig. Alltid dig trogen. Du har mitt ord, och du vet om det... Puss på......... / Bara Din

Grattis gubben. Grattis på 20 års dagen.
Förmodligen såg du oss där. Så jag behöver juh inte berätta det för dig. Och förhoppningsvis läser du detta oxå, så jag behöver juh inte tjata mer om det :)

Ibland saknar jag dig så fruktansvärt mycket ska du veta. En del lägen man hamnar i som påminner så mycket om dig. Bilder, låtar, saker som sagts eller gjorts oss alla emellan.
Världen är inte rättvis. Långt ifrån. Men att just du skulle behöva lämna allt, är något jag verkligen inte förstår.
Det finns så många människor som jag skulle kunna byta bort för att få dig tillbaka. Vi känner allihopa så, det vet du...

Älskad, saknad och längtad är bara få ord som beskriver allas våra känslor idag, och alla andra dagar oxå för den delen...

Må du vila i frid. Och snart ses vi igen. Fortare än man ibland tror... Älskar dig Robin Lindström...

---

Idag har ändå vart en underbar dag. Trots att man fällt en tår eller två på kyrkogården, så är jag lycklig trots allt.
Mötte upp älsklingen på gullmarsplan efter jobbet för att bege oss till "Skinnfantasi". De ökända tatuerarna i Johanneshov... Efter ett kort överläggande så beslutades det att tisdagen den 29:e Juni blir dagen för älsklingen att bygga på sin nuvarande tattoo, och påbörja något nytt. Jag kommer vara där vid hennes sida, och kommer ta väl hand om henne efteråt oxå... Jag läntar juh trots allt nästan lika mycket... Kommer bli så sjuk sexigt ;)

Efter tatueraren så begav vi oss till Robins grav för att plantera 3 blommar. Fällde en tår, både jag och Jane, men skönt att vara där trots allt... Riktigt skönt.
När vi ändå befann oss i Tyresö så kunde vi juh lika gärna passa på att ta en liten promenad runt slotten och notholmen. Älsklingen kom juh på häromdagen att hon spenderat en del somrar ute på just Tyresö slott med familjen och fiskat och badat m.m. Så det var väl en liten nostalgitripp för henne där oxå.

Dock insåg vi väl ganska snabbt att vi både inte var riktigt klädda för sol och "bryggliggande", så vi begav oss tillbaka till bilen och satte färd hemmåt. Väl hemma bytte vi bara om liten snabbt och tog en promis ner till vårt nuvarande "Sushi-stammis-hak", där vi beställde mat och tog med till Svandammsparken för årets första "park-middag" ;)

Dock tyckte väl vädret att vi inte skulle få någon längre tid i parken, så molnen började rulla på ganska omgående.
Vi tog vårt lilla pick och pack, och bagav oss hemmåt. Så just nu sitter man i soffan, jäser lite smått och försöker välja film till kvällen. Verkar bli en gammal goding i form av "You Got Served", eller något liknande...

Bara 7 dagar kvar nu älskling. 7 enkla dagar innan vi får tillbringa en underbar tid i romantiken huvudstad.
Underbart. Bättre kan jag inte beskriva det... Älskar dig sjuuuuuuuuuuuukt mycket...

Jag har insett den senaste tiden hur elaka folk kan vara egentligen... Hur arroganta, tvära, vresiga, och rent utsagt förbannat jobbiga, en del människor kan vara...

Jag har alltid sett mig själv som en ganska glad och munter människa. Jag tar ganska (!) lätt på saker och ting, och kan lätt vända andra kinden till och spela en annan roll om jag så bara vill...

Men efter en tid när jag insett hur folk kan vara, så börjar man undra om jag verkligen ska vara den där muntra, glada killen som jag kan vara?!
Eller ska jag falla in i samhället som en tråkig, tvär "gubbe" med kallingar som skär in och gör en mer irriterad...???

Nej ni. Jag mår alldeles för bra för det. Jag har det för bra ställt. Jag är för lycklig. Jag har alldeles för mycket människor omkring mig som faktiskt tycker om mig för den jag är!!! Så det så...

---

Nu är det snart bara 9 dagar kvar älskling... 9 dagar kvar till något som kommer ändra mitt liv. Till det bättre!!!
Älskar dig så sjuuuuukt mycket...

Tills vidare barn.................

Jaha ja.
Det var den torsdagen det. Och det blev en del att göra den här dagen oxå.
Uppstigning 06:20 (för ovanligthetens skull), och en snabb påklädning senare så satt man i bilen på väg ut till Siggesta för dagens bravader.
Var juh fakiskt dags för älsklingens första tävling på bra länge. Klart man agerar publik och stöd då ;)
Det gick juh sisådär om vi ska vara ärliga. Men helt klart kul att se. Då först och främst eftersom Zenonne (hästen) fungerar lite som hon själv vill, och tyckte bestämmt att det skulle gå hennes väg idag...
Slutade då inte på någon pallplats, men med ett gott skratt och ett stort leende i bagaget.

När vi väl kommer hem då, så efter en dusch och mjukiskläder, somnar älsklingen i soffan. Helt väck i nästan 2 timmar. Jag har juh lärt mig hur man roar sig själv (inte så som ni tänker då), så det var inga större problem att få tiden att rinna iväg.
När hon då bestämmer sig för att vakna, så vaknar med henne en fet "craving" för sushi. Så det blev till att klä på sig skor och anständiga kläder och gå ner och handla mat då. Och inte är jag den som är den (utan snarare den andre) så jag klädde glatt på mig och följde med. Kilade förbi en snabbis på konsum och köpte ingredienser till kvällsbaket som var planerat oxå.
Det var min "craving" för kvällen.
Fick ett riktigt sug för att baka av någon anledning. Jag kan få sådana konstiga infall ibland. Vet någon som tyckerom det iaf ;)

Så nu återstår 20 min av baket, och sedan en löprunda för att arbeta bort eventuella muffins som kan komma att slinka ner :) Såg in i ugnen nu, och såg att det blir en muffinskaka btw... Så blir resultatet av alldeles för små formar, och på tok för mycket smet i varje :D Men men, skiten ska ändå blandas i magen förr eller senare. Äter med ögonen gör man på krogen :D

Annars glider väl det mesta på som vanligt. Jag har insett dock att ag har fruktansvärt svårt att vänta. Vänta på saker som jag borde. Gav älsklingen ringen häromdagen. Ni som visste om det vet vad jag talar om,och ni andra behöver inget veta heller :D Om ni inte vill fråga henne dvs... Vilket säkert går bra :D

---

2 veckor kvar nu älskling. Tiden går fort när man har roligt... Älskar dig massor.........

Tills vidare barn....................

Herregud...

Det var juh inte direkt något man trodde när jag väl började arbeta igen efter 8 långa månader.
Nu sitter jag hemma, med två (2 !!!) jobb istället. Och måste då välja mellan dem båda...

Jag har iaf gjort mitt val, och börjar arbeta där den 6:e juni. Sveriges nationaldag, och dagen innan min älsklings efterlängtade födelsedag ;) Och älsklingens systers 24 årsdag om inte annat...

Så nu helt plötsligt är man "back-to-square-one" igen. Men denna gång så känns allt så rätt.
För första gången på mycket länge så känner jag ett sug av att börja arbeta. Känner en känsla av att passa upp på folk, och vara sådär "service-minded" som jag vet att jag kan vara... Jag ska visa att man kan både kan tjäna bra med pengar, och samtidigt ha riktigt kul på en gång.

Dock så är det många som reagerat över det faktum att jag kommer jobba på samma ställe som älsklingen. Men det är första felet. Hon kommer inte ha något med restaurangen att göra. Inte i den bemärkelsen iaf. Och jag kommer inte ha något med allt annat att göra, vilket även det underlättar... Men det är klart man säkert kommer stötta på varandra, men det är min ÄLSKLING vi talar om... Det kommer bara göra mig gott att se henne, och dessutom ge mig viljan att jobba ännu hårdare... Allt för dig älskling. Det vet du...

Synd att jag måste säga upp mig från Lium dock. Har juh börjat lära mig saker och ting som de ska vara, och dessutom börjat lära känna folk mer för var dag som går. Men men, "thats life"... Och jag tänker inte ge upp något helt och hållet. Vem vet, jag kanske kommer tillbaka en dag?!

---

Nu så älskling. Nu kommer du få sig mig som jag är ämnad att vara. I den rätta branschen, och de rätta kläderna.
Jag ger mig, jag ÄR kock... Men oxå servitör ;) Älskar dig mer än allt...

Nej ni. Hantlarna ligger klara, och jag har lovat mig själv lite träning idag iaf, med tanke på att fredagens fotboll utgår :( Så nu jävlar...
Tills vidare barn..................

Söndag den 13 Maj.
Ligger i sängen och inser att man ska nog ska börja ta vara på helgerna mer nu.
Man har juh nästan gått och blivit "Ordinary-Svensson" numera.

Jobbar dagtid på veckodagarna och är ledig helger och röda dagar...
Det går juh ganska bra på jobbet nu faktiskt. Har lyckats med målet varje dag, förutom en. Och dessutom skrapat ihop en skön bonus, så man går inte helt lottlös ändå :D

Annars sitter jag mest och tänker på den närmsta tiden. En framtid under sommaren, en framtid i höst, en framtid i vår, and so on and so on...

Ska dock inte tänka allt för mycket. Det jag verkligen vill tänka på är sådant som VI redan bestämmt. Först och främst så nalkas en underbar Paris resa. Bara Du och jag, i Europas huvudstad... Kan blunda idag och se det framför mig ;)

Sedan nalkas jobb i höst, och en långresa i vinter. Även där kan jag blunda och se allt framför mig.
Minst 2 månader, men den person som betyder mest för mig...

Jag tänkte sätta mig ner och skriva en del om jobbet och det eventuella nya jobbet, men jag sparar det tills senare. Tills jag vet mer om hur det kommer se ut numera :D

---

För var dag som går, så stärks mina känslor och mina tankar. Jag svävar allt högre och längre bland molnen och inser hur lycklig jag är. Jag vill vara den person som alltid finns där för dig. Det vet du...
Och framförallt så vet du, att jag gör ALLT för dig. Ber du mig hoppa älskling, så gör jag det...
Men tänk snälla på vart du ber mig hoppa ;)

"Whatever Is Left Of Me, Whatever I Am, I´m Yours"

Vad händer nu då?
Hade jag inte gjort min del?
Skulle jag inte göra något annat?
Jag blir förvirrad, men fruktansvärt nyfiken och glad :D

Fick ett sjukt skönt samtal idag.
Ett samtal som kan komma att förändra min sommar. Och kanske till och med min fortsatta tid även i höst...
Personen som iaf var i andra änden av tel, heter Markus. Markus är ny restaurangägare av Siggesta gårds restaurang.

Jag kanske ska börja hela historien med att berätta att älsklingen nämnde för mig häromdagen, att det kan komma att finnas extrajobb på restaurangen på Siggesta.
- Visst, tänkte jag. Extra jobb har jag juh ändå funderat på, så varför inte försöka på Siggesta?
Och då som servitör tänkte jag. Kan juh trots allt vara skoj att prova på något nytt istället för gamla vanliga matlagningen...

Men så hade älsklingen iaf sagt till Markus, att om han behövde hjälp, och extra personal, så är hennes pojkvän utbildad kock, och säkert intresserad av extra jobb.
Så han ringde iaf mig.
Och lite ställd blev jag måste jag säga. Hade inte förväntat mig att det skulle gå så fort...

Men vi började prata om allt möjligt. Angående jobbet och Siggesta. Om möjligheterna med gården och framförallt, hans idé som ny ägare. Eller chef kanske man ska säga.
Och så passade han på att fråga mig vart jag jobbat som kock tidigare.
- Cassi, svarar jag, och är beredd att börja berätta om restaurangen. Så som jag alltid fått göra.
- Jaha, det var som fan, kontrade Markus snabbt. Klart jag känner till Cassi.

Det roligare var då, att det visade sig att Markus jobbat som styckare de senaste åren på Grantelius. Och de har i sin tur vart flitiga leverantörer av sitt kött till just Cassi.
Jag svarade då att jag var på studiebesök på Grantelius för kanske 10 månader sedan. Och det visade juh sig att det var just Markus som var vår "guide" under det besöket.
Han visste precis vem min dåvarande chef var, och att han troligen kände igen mig om han såg mig oxå...

Summan av kardemumman är iaf, att världen är bra liten, och att som jag minns det, så är Markus en ruskigt rolig, och trevlig kille. Och just nu sitter jag i soffan hemma och längtar faktiskt tills måndag- tisdag då jag får träffa honom och prata mer om min närmaste framtid.
"The World Is Not Enough"

3 veckor kvar nu älskling. 3 veckor gå fortare än man tror, och så äntligen är vi där. Bara Du och Jag...
Längtar så fruktansvärt mycket.
Och älskar dig av HHHEEELLLAAA mitt hjärta...

Tills vidare barn...........

Så det är såhär det kommer se ut den närmsta tiden alltså?
Eller närmsta och närmsta ska jag väl inte säga, utan snarare:
- Är det såhär det ska se ut NU då?

Har jobbat tre dagar nu iaf. Tre dagars arbete efter åtta månaders frånvaro från arbetslivet.
Men jag är nöjd. Det är jag verkligen.
Kan garantera att det hade vart en annan sak om jag börjat jobba på Cassi igen. Börjat om där jag lämnade...
Men så är nu inte fallet, och jag ska sluta tjata om det gamla.
Jag har tagit nya kliv och har faktiskt börjat riktigt bra på det nya jobbet. Tänker dock inte berätta det här, utan de som vill veta, får vackert fråga ;)

Men vad i h*vete hände med sommaren då? Värmen som satt i?
Nu har det fan inte vart sådär fruktat varmt på länge, och jag börjar tröttna. Jag vill bli brun juh... Eller brunare (!), kanske man ska säga :D

Är juh bara tre veckor kvar nu älskling. Tre veckor, och sedan får jag njuta mer än någonsin. Viva La France...

Älskar dig så sjukt mycket Jane. Och det vet du om ;)

Tills vidare barn..............

Då var det inte mer än ett par timmar kvar då...
06:41 (!!!!!!) går tåget, och 07:45 förväntas jag påbörja min första dag.

Första dagen är juh alltid första dagen, oavsett vilket jobb det är. Men jag känner mig inte speciellt nervös om jag ska vara ärlig. Kanske är det en mognads tröskel. Ett steg man tar in i den vuxna världen.
- Är det så att jag börjar bli vuxen? Vad hände egentligen med "Peter Pan" livet som jag skulle leva?

Men jag är inte rädd för det. Det är jag inte. Jag välkomnar snarare det vuxna livet, och ser än mer framemot sånt som hör det nya livet till.

Jag kommer alltid att ta nya kliv, men jag vill inte göra det ensam. Jag vill ta de kliven med Dig...
De ord som du sa, när jag påpekade att du inte får fira mig med en "ålders milstolpe", sitter klistrade inom mig: