Så Kan Det Gå...
Vet att det kanske ser löjligt ut.
Men det är ändå min första och förhoppningsvis sista operation någonsin.
Och jag kan ändå tycka att det är lite tufft med stygn och ärr ;)
Och Fortsätter...
Dagarna går...
Nu har det gått ett par dagar sedan jag kom hem från sjukan. Man tycker juh att det borde ha visats en förbättring, men jag börjar helt klart omvärdera mina tankar.
Söndag vaknar jag upp, och mår väl under förhållanden bra. Jag har visserligen fått sova ett gäng timmar, så rent sömnmässigt är jag nöjd och belåten. Jag och Jane låg i sängen långt in på dagen, och tanken var att vi skulle åka till stallet någon gång runt 15:00. Jag tänkte att jag åker med henne, så kan vi ta apoteket på vägen, och så får jag lite motion som jag tydligen ska syssla med :(
Men så börjar klockan börja närma sig 14:00, och jag ligger ner i sängen. Då börjar smärtan.
HELT SANSLÖST!!!!!!
Det var länge sedan jag hade så ont måste jag medge. Jag fick hjälp av Jane att sätta mig upp, resa mig från sängen och ta två steg närmare garderoben. Då faller jag nästan ihop på sängen. Högerbenet ville tydligen inte vara med denna gång. Jane får tag i armen på mig och inser väl ganska fort båda två att det inte skulle gå något vidare att lösa självmant.
Jag får hjälp av Jane att klä på mig. Hur jävla illa känns inte det då :(
Är det något jag verkligen inte tycker om, (har jag insett de senaste sex månaderna) så är det att vara i sånt stort behov av någon. I sånt stort behov att man behöver hjälp med de vardagliga sysslorna. Så som att klä på sig t.ex. Man känner sig löjlig, liten, svag. Hatar verkligen den känslan.
Men förstå mig rätt nu. Utan dig älskling, så hade jag aldrig klarat detta. Även fast känslan finns där hos mig, att jag känner mig hjälplös, så är jag så j*vla glad över att du är där. Du stöttar mig, tar hand om mig, älskar mig. Det är med dig jag kommer klara det här. Och redan nu kan jag se allt framför mig. Allt vi kommer kunna göra. Allt jag vill kunna göra. Med dig!!!!!!
Idag då, tisdag, så har det vart en ganska händelserik dag. Följde med älsklingen på en arbetsintervju kl 09:30 imorse. Så det var en "ganska" tidig" uppstigning trots allt :D
Allt verkar ha gått jättebra, och jag håller alla mina tummar för dig. Alla tummar jag får tag i iaf ;)
Sedan bar det av till IKEA. Dags att försöka förnya lägenheten med lite nya saker. Vad vi däremot ville ha, hade vi ingen aning om. Kanske inte så tok genomtänkt när allt kommer omkring....
Det finns juh en del saker att välja mellan om vi säger så. Beslutsångesten är på topp kan jag säga.
Jag bli ständigt påminnd om hur mitt stjärntecken jobbar... Vi "vågar" får lätt problem med sådant om uppstådelsen blir för stor :)
Vi kom iaf därifrån med lite smått & gott måste jag säga. Lite galgar, strykbräda, lamphattar, diskborstar, filt, nyckelskåp m.m. "-LITE SMÅTT & GOTT, SA JAG" :)
Från IKEA tar vi oss sedan till HeronCity i hopp om att älsklingen skulle få hitta en ny stereo till "ROSA".
Vi hittade en tokfin och smidig stereo. Men gick därifrån utan något :D Bättre att ta tag i sådant som är mer väsentligt först, och slänga pengarna på det "nyttiga-men-inte-nödvändiga" sedan :D
Hem kom vi iaf. Men även med 3 burkar färg. Så nu är köksväggen målad med "portabello" färg, och vardagsrummet nedkladdat med "Sangre De Toro" - Röd, tranbärs liknande sörja. Men snyggt blir det. Helt klart. Lägenheten är fin nu. Det bor "faktist" folk i den "faktist".........
Du och jag bor där älskling... Och jag inser mer och mer för varje dag hur oerhört lycklig jag är över våra steg. Älskar dig av hela mitt hjärta... Och lite till ;)
Tills vidare barn..................
Nu har det gått ett par dagar sedan jag kom hem från sjukan. Man tycker juh att det borde ha visats en förbättring, men jag börjar helt klart omvärdera mina tankar.
Söndag vaknar jag upp, och mår väl under förhållanden bra. Jag har visserligen fått sova ett gäng timmar, så rent sömnmässigt är jag nöjd och belåten. Jag och Jane låg i sängen långt in på dagen, och tanken var att vi skulle åka till stallet någon gång runt 15:00. Jag tänkte att jag åker med henne, så kan vi ta apoteket på vägen, och så får jag lite motion som jag tydligen ska syssla med :(
Men så börjar klockan börja närma sig 14:00, och jag ligger ner i sängen. Då börjar smärtan.
HELT SANSLÖST!!!!!!
Det var länge sedan jag hade så ont måste jag medge. Jag fick hjälp av Jane att sätta mig upp, resa mig från sängen och ta två steg närmare garderoben. Då faller jag nästan ihop på sängen. Högerbenet ville tydligen inte vara med denna gång. Jane får tag i armen på mig och inser väl ganska fort båda två att det inte skulle gå något vidare att lösa självmant.
Jag får hjälp av Jane att klä på mig. Hur jävla illa känns inte det då :(
Är det något jag verkligen inte tycker om, (har jag insett de senaste sex månaderna) så är det att vara i sånt stort behov av någon. I sånt stort behov att man behöver hjälp med de vardagliga sysslorna. Så som att klä på sig t.ex. Man känner sig löjlig, liten, svag. Hatar verkligen den känslan.
Men förstå mig rätt nu. Utan dig älskling, så hade jag aldrig klarat detta. Även fast känslan finns där hos mig, att jag känner mig hjälplös, så är jag så j*vla glad över att du är där. Du stöttar mig, tar hand om mig, älskar mig. Det är med dig jag kommer klara det här. Och redan nu kan jag se allt framför mig. Allt vi kommer kunna göra. Allt jag vill kunna göra. Med dig!!!!!!
Idag då, tisdag, så har det vart en ganska händelserik dag. Följde med älsklingen på en arbetsintervju kl 09:30 imorse. Så det var en "ganska" tidig" uppstigning trots allt :D
Allt verkar ha gått jättebra, och jag håller alla mina tummar för dig. Alla tummar jag får tag i iaf ;)
Sedan bar det av till IKEA. Dags att försöka förnya lägenheten med lite nya saker. Vad vi däremot ville ha, hade vi ingen aning om. Kanske inte så tok genomtänkt när allt kommer omkring....
Det finns juh en del saker att välja mellan om vi säger så. Beslutsångesten är på topp kan jag säga.
Jag bli ständigt påminnd om hur mitt stjärntecken jobbar... Vi "vågar" får lätt problem med sådant om uppstådelsen blir för stor :)
Vi kom iaf därifrån med lite smått & gott måste jag säga. Lite galgar, strykbräda, lamphattar, diskborstar, filt, nyckelskåp m.m. "-LITE SMÅTT & GOTT, SA JAG" :)
Från IKEA tar vi oss sedan till HeronCity i hopp om att älsklingen skulle få hitta en ny stereo till "ROSA".
Vi hittade en tokfin och smidig stereo. Men gick därifrån utan något :D Bättre att ta tag i sådant som är mer väsentligt först, och slänga pengarna på det "nyttiga-men-inte-nödvändiga" sedan :D
Hem kom vi iaf. Men även med 3 burkar färg. Så nu är köksväggen målad med "portabello" färg, och vardagsrummet nedkladdat med "Sangre De Toro" - Röd, tranbärs liknande sörja. Men snyggt blir det. Helt klart. Lägenheten är fin nu. Det bor "faktist" folk i den "faktist".........
Du och jag bor där älskling... Och jag inser mer och mer för varje dag hur oerhört lycklig jag är över våra steg. Älskar dig av hela mitt hjärta... Och lite till ;)
Tills vidare barn..................
Livet Fortsätter...
Hemma igen...
Det var det. Kl 14:50 idag var det tack och hej för mig. Tog mitt pick och pack, la mig tillrätta i båren och lät två herrar föra mig ner till taxin och hem till far min. Jane tog hand om väskorna och följde efter i "Rosa"...
Men nu då? Vad ska hända nu?
Fick juh visserligen en ny sjukskrivning, vilket innebär att jag inte ska förväntas jobba förns tidigast 1:a maj. Men hur jävla kul är det då när allt kommer omkring??? Men man ska väl lyda läkarnas råd, och ta det lugnt de närmsta veckorna iaf. Inte göra några tunga lyft, gå i trappor eller alltför långa promenader.
Så vad får jag göra då? Ingenting, förutom att ligga ner då. Och det låter juh fruktat skoj... NOT!!!!!!
Nu är det iaf klart. Nu är det bara du och jag älskling :D
Jane följde med redan kl 06:00 i torsdags. Hon ville vara med hela dagen. Så länge hon bara fick.
När vi kom upp till avdelningen på plan 4, så var det inte mycket tid som återstod tills operationen skulle äga rum. Jag fick duscha och tvåla in mig i den speciella tvålen som operationen krävde, och sedan byta om och lägga mig i sängen. Sängen som skulle bli mitt "hem" de närmsta två dagarna.
Jane var med hela tiden. Höll mig i handen när vi åkte till uppvakningssalen i väntan på op, och jag hade inte velat något annat.
- Jag hade ALDRIG klarat det utan dig älskling.
När jag väl lämnat dig, så minns jag knappt något alls. Ditt ansikte satt fastsytt i minnet tills dess att morfinet börjat verka.
Nästa gång jag öppnar ögonen, så liger jag i uppvakningssalen. En sjuksköterska går förbi, meddelar att det gått bra, och att min flickvän väntar på mig.
Jag har aldrig vart så lycklig. Tro mig.................
Hela dagen därefter följer du med mig och håller mig vid "liv". Utan dig hade jag aldrig klarat det. Vet att jag sagt det förut, men det är sanningen.
Nu är iaf mitt liv på topp. Har aldrig vart så lycklig som jag är nu. Och det är din förtjänst alltihopa....
Älskar dig av hela mitt hjärta.....................................
Tills vidare barn...........................................................
Det var det. Kl 14:50 idag var det tack och hej för mig. Tog mitt pick och pack, la mig tillrätta i båren och lät två herrar föra mig ner till taxin och hem till far min. Jane tog hand om väskorna och följde efter i "Rosa"...
Men nu då? Vad ska hända nu?
Fick juh visserligen en ny sjukskrivning, vilket innebär att jag inte ska förväntas jobba förns tidigast 1:a maj. Men hur jävla kul är det då när allt kommer omkring??? Men man ska väl lyda läkarnas råd, och ta det lugnt de närmsta veckorna iaf. Inte göra några tunga lyft, gå i trappor eller alltför långa promenader.
Så vad får jag göra då? Ingenting, förutom att ligga ner då. Och det låter juh fruktat skoj... NOT!!!!!!
Nu är det iaf klart. Nu är det bara du och jag älskling :D
Jane följde med redan kl 06:00 i torsdags. Hon ville vara med hela dagen. Så länge hon bara fick.
När vi kom upp till avdelningen på plan 4, så var det inte mycket tid som återstod tills operationen skulle äga rum. Jag fick duscha och tvåla in mig i den speciella tvålen som operationen krävde, och sedan byta om och lägga mig i sängen. Sängen som skulle bli mitt "hem" de närmsta två dagarna.
Jane var med hela tiden. Höll mig i handen när vi åkte till uppvakningssalen i väntan på op, och jag hade inte velat något annat.
- Jag hade ALDRIG klarat det utan dig älskling.
När jag väl lämnat dig, så minns jag knappt något alls. Ditt ansikte satt fastsytt i minnet tills dess att morfinet börjat verka.
Nästa gång jag öppnar ögonen, så liger jag i uppvakningssalen. En sjuksköterska går förbi, meddelar att det gått bra, och att min flickvän väntar på mig.
Jag har aldrig vart så lycklig. Tro mig.................
Hela dagen därefter följer du med mig och håller mig vid "liv". Utan dig hade jag aldrig klarat det. Vet att jag sagt det förut, men det är sanningen.
Nu är iaf mitt liv på topp. Har aldrig vart så lycklig som jag är nu. Och det är din förtjänst alltihopa....
Älskar dig av hela mitt hjärta.....................................
Tills vidare barn...........................................................
Dagen D...
Då var det beslutat...
Operation sker imorgon. NÄR, rent tidsmässigt vet jag inte, men någon gång under dagen kan jag tänka mig. Ska hur som helst vara på SÖS kl 07:00 och skriva in mig.
Var så sjukt förbannad på hela organisationen idag. Inom sjukvården då menat. Var på SÖS redan
08:00 imorse för att genomgå lite frågor och så angående operationen, samt ta blodprover för vidare studier inom diskbråck.
Väl på SÖS får jag reda på att det kommit in en del akutfall, som gör att min stundande operation förmodligen får skjutas upp.
- Vi kontaktar dig!
Vilken jävla idé egentligen. Jag skulle kunna sitta här och skriva ihjäl mig och klaga något så fruktansvärt på alla doktorer, sjuksköterskor mm, som jag träffat under min tid som "sjukskriven ungdom".
Men det skulle ta sån tid, så jag struntar i det helt enkelt. Håller det mesta för mig själv.
Jag kommer iaf åka dit imorgon med högburet huvud, och stolt över att jag har dig vid min sida.
-" Klart jag vill följa med".
De orden räckte för att få mig på gott humör igen. Jag älskar dig något så fruktansvärt. Glöm aldrig det du heller.
Wish me luck everyone........
Tills vidare barn...........................
Operation sker imorgon. NÄR, rent tidsmässigt vet jag inte, men någon gång under dagen kan jag tänka mig. Ska hur som helst vara på SÖS kl 07:00 och skriva in mig.
Var så sjukt förbannad på hela organisationen idag. Inom sjukvården då menat. Var på SÖS redan
08:00 imorse för att genomgå lite frågor och så angående operationen, samt ta blodprover för vidare studier inom diskbråck.
Väl på SÖS får jag reda på att det kommit in en del akutfall, som gör att min stundande operation förmodligen får skjutas upp.
- Vi kontaktar dig!
Vilken jävla idé egentligen. Jag skulle kunna sitta här och skriva ihjäl mig och klaga något så fruktansvärt på alla doktorer, sjuksköterskor mm, som jag träffat under min tid som "sjukskriven ungdom".
Men det skulle ta sån tid, så jag struntar i det helt enkelt. Håller det mesta för mig själv.
Jag kommer iaf åka dit imorgon med högburet huvud, och stolt över att jag har dig vid min sida.
-" Klart jag vill följa med".
De orden räckte för att få mig på gott humör igen. Jag älskar dig något så fruktansvärt. Glöm aldrig det du heller.
Wish me luck everyone........
Tills vidare barn...........................
Klaustrofobi???
20:e Februari 2007........
Min bror fyller 20!!!
Helt sjukt egentligen. Han har blivit gammal nog att få gå på systemet själv.
Han behöver inte längre be någon att "köpa ut".
Men värst av allt är nog ändå: ATT JAG KÄNNER MIG GAMMAL!!!
Hur skruvat är inte det då? Varför känner jag mig gammal för? Dum tanke, jag vet. Men ändå oundvikligt.
Han har juh alltid vart så "liten" i mina ögon. Nu har han fan i mig skägg pojkvasken. Stor oxå för den delen. Jaja, man ska väl gå igenom det allihopa någon gång. Känslan att vara gammal, fastän man egentligen inte är det. Och man måste då tänka, att det bara är en dum tanke. En dum känsla som inte betyder något.
Vi ska iaf dit ikväll, jag och älsklingen. Fira lite grann och få äta lite mat. Ska bli intressant att se vad han nu ska koka ihop. Han är juh trots allt kock han med. Upp tills bevis nu :D
Jag ska åka in till storstaden inom en snar framtid och handla något i presentväg, men man kanske skulle nöja sig med en semla eller två. Vad mer kan man begära på 20-års dagen lixom???
Det är juh trots allt "Fettis-dagen".
Nu har vi fått bil. Äntligen. Eller vi och vi. Jane har skaffat en bil. Jag kommer inte stå på några papper om ägandebevis eller försäkringar. Jag kommer enbart ha passagerarplats fram och förste CD växlare :P
Men va fan, det duger gott och väl för mig. For now iaf ;)
Mer då?
Jo, var juh på röntgen igår. FY FAN, säger jag bara. Vilket jävla grej. Be mig aldrig någonsin göra det igen.
Jag har visserligen aldrig lidit av Klaustrofobi fört, men man börjar juh undra efter det där.
Kommer dit vid 12. Säger till i receptionen och blir hänvisad till ett vänterum nere i källaren typ. Redan där börjar man ana oråd. Väl efter 20 min väntande så blir jag hämtad av en liten tant med roligt krulligt hår och stora flaskbottenglasögon :D Får strippa ner till underkläder och strumpor. av med alla piercingar och smycken och sedan hänvisad till en sjuksäng. Där börjar man ana nästa oråd. Dels därför att sjuksängarna är hemskt obekväma och lukten runt om på sjukhuset påminner om desinfektionsmedel, svett och medicinlukt. Och att det sedan ligger människor utplacerade runt om i korridorerna vart man än går gör juh inte saken bättre. Och dessutom 90% gammlingar. Från 70 år och uppåt. Såg fan en tant som måste vart runt 150 år minst. Vad mig anbelangar kunde hon redan vart död. Still låg hon iaf :(
Efter 30 mins vilande på sängen får jag åka in till rummet med den storamagnetkameran. Får sätta på mig en väst som ska mäta belastningen i ryggen medans jag ligger där,och får dessutom ett par snygga glasögon som gör att jag kan se ut ur maskinen när jag ligger på rygg och tittar upp i taket. Roliga spegelglasögon helt enkelt :D
Får sedan ligga i maskinen med taskig jazz musik i öronen i 40 min cirkus. Kliar i hela kroppen och jag har fått order om att ligga helt still. Inte klia. Hemskt bara där.
Efter de första 40 min då, så tar dom ut mig, byter vätska i kanylen och blir dessutom fastspänd mallan fötter och axlar med hjälp av västen.
- "Vi ska bara lägga ett tryck på ryggen i 15 min. Så fortsätt ligga still så går det bra".
Lättare sagt än gjort lilla du, säger jag bara. Väsrta jävla skit jag någonsin gjort. Ont gjorde det oxå.
Förstår mig inte riktigt på processen när jag har ett diskbråck, så vill de sätta tryck på ryggen, så jag är på gränsen till dvärg size. Tror fan jag minskade ett par cm alltså.
Jaja. nu är det gjort iaf. Får jag se framemot ett nytt besök imorgon med start 08:15. Fyra timmar beräknas det ta. Ytterliggare en massa sprutor och blodprover som skall tas. HATAR SJUKHUS!!!!!!!!!!!!!
Kan jag bara inte få bli frisk NU?!?!?! Knäppa med fingrarna och sedan kunna hoppa och studsa som jag vill.
Nej, måste röra mig till staden nu. Tiden börjar bli knapp.
Älskar dig Jane. Mer än du anar ;)
Tills vidare barn....................
Min bror fyller 20!!!
Helt sjukt egentligen. Han har blivit gammal nog att få gå på systemet själv.
Han behöver inte längre be någon att "köpa ut".
Men värst av allt är nog ändå: ATT JAG KÄNNER MIG GAMMAL!!!
Hur skruvat är inte det då? Varför känner jag mig gammal för? Dum tanke, jag vet. Men ändå oundvikligt.
Han har juh alltid vart så "liten" i mina ögon. Nu har han fan i mig skägg pojkvasken. Stor oxå för den delen. Jaja, man ska väl gå igenom det allihopa någon gång. Känslan att vara gammal, fastän man egentligen inte är det. Och man måste då tänka, att det bara är en dum tanke. En dum känsla som inte betyder något.
Vi ska iaf dit ikväll, jag och älsklingen. Fira lite grann och få äta lite mat. Ska bli intressant att se vad han nu ska koka ihop. Han är juh trots allt kock han med. Upp tills bevis nu :D
Jag ska åka in till storstaden inom en snar framtid och handla något i presentväg, men man kanske skulle nöja sig med en semla eller två. Vad mer kan man begära på 20-års dagen lixom???
Det är juh trots allt "Fettis-dagen".
Nu har vi fått bil. Äntligen. Eller vi och vi. Jane har skaffat en bil. Jag kommer inte stå på några papper om ägandebevis eller försäkringar. Jag kommer enbart ha passagerarplats fram och förste CD växlare :P
Men va fan, det duger gott och väl för mig. For now iaf ;)
Mer då?
Jo, var juh på röntgen igår. FY FAN, säger jag bara. Vilket jävla grej. Be mig aldrig någonsin göra det igen.
Jag har visserligen aldrig lidit av Klaustrofobi fört, men man börjar juh undra efter det där.
Kommer dit vid 12. Säger till i receptionen och blir hänvisad till ett vänterum nere i källaren typ. Redan där börjar man ana oråd. Väl efter 20 min väntande så blir jag hämtad av en liten tant med roligt krulligt hår och stora flaskbottenglasögon :D Får strippa ner till underkläder och strumpor. av med alla piercingar och smycken och sedan hänvisad till en sjuksäng. Där börjar man ana nästa oråd. Dels därför att sjuksängarna är hemskt obekväma och lukten runt om på sjukhuset påminner om desinfektionsmedel, svett och medicinlukt. Och att det sedan ligger människor utplacerade runt om i korridorerna vart man än går gör juh inte saken bättre. Och dessutom 90% gammlingar. Från 70 år och uppåt. Såg fan en tant som måste vart runt 150 år minst. Vad mig anbelangar kunde hon redan vart död. Still låg hon iaf :(
Efter 30 mins vilande på sängen får jag åka in till rummet med den storamagnetkameran. Får sätta på mig en väst som ska mäta belastningen i ryggen medans jag ligger där,och får dessutom ett par snygga glasögon som gör att jag kan se ut ur maskinen när jag ligger på rygg och tittar upp i taket. Roliga spegelglasögon helt enkelt :D
Får sedan ligga i maskinen med taskig jazz musik i öronen i 40 min cirkus. Kliar i hela kroppen och jag har fått order om att ligga helt still. Inte klia. Hemskt bara där.
Efter de första 40 min då, så tar dom ut mig, byter vätska i kanylen och blir dessutom fastspänd mallan fötter och axlar med hjälp av västen.
- "Vi ska bara lägga ett tryck på ryggen i 15 min. Så fortsätt ligga still så går det bra".
Lättare sagt än gjort lilla du, säger jag bara. Väsrta jävla skit jag någonsin gjort. Ont gjorde det oxå.
Förstår mig inte riktigt på processen när jag har ett diskbråck, så vill de sätta tryck på ryggen, så jag är på gränsen till dvärg size. Tror fan jag minskade ett par cm alltså.
Jaja. nu är det gjort iaf. Får jag se framemot ett nytt besök imorgon med start 08:15. Fyra timmar beräknas det ta. Ytterliggare en massa sprutor och blodprover som skall tas. HATAR SJUKHUS!!!!!!!!!!!!!
Kan jag bara inte få bli frisk NU?!?!?! Knäppa med fingrarna och sedan kunna hoppa och studsa som jag vill.
Nej, måste röra mig till staden nu. Tiden börjar bli knapp.
Älskar dig Jane. Mer än du anar ;)
Tills vidare barn....................
Längre Och Längre...
Söndag 18/2-2007
Kanske inte så mycket att skriva egentligen, men känner att det åtminstonde blir något :D
Var ute på Siggesta Gård idag igen. Tunnelbanan hemifrån kl 07:41, och framme vid Siggesta kl 08:52.
Lite över en timme att ta sig dit. Visserligen kommunalt, och nu när "vi" skaffat bil, så kommer det gå bra mycket snabbare, men helt klart värt det.
Måste juh erkänna, och vilket ställe är inte mer rätt det än här, att det var juh trots allt jag som frågade Jane om jag kunde följa med ut. Det är riktigt kul att rida. Helt klart.
Bög???HELL NO!!! Mer manligt än så. Inte fan är det en lätt match att sätta sig på en sådan best och tro att allt kommer att lösa sig utan problem. Det har jag lärt mig nu.
Och jag vill mer än gärna dit fler gånger. Som det har vart nu är jag gärna ute var gång DU är där :D
Imorgon sker röntgen. Läkarna ska ta en beslut om hur min vecka kommer att se ut.
Om allt går som jag vill, så ligger jag på bordet redan under fredagen.
Vill jag?
Ska jag?
Vågar jag?
Det är så mycket tankar att ni inte förstår. Sjukt egentligen.
Har jag dig där, så klarar jag ALLT!!!
Jag återkommer imorgon så får ni höra mer om hur det går :(
Älskar dig Jane..........................
Tills Vidare Barn........................
Kanske inte så mycket att skriva egentligen, men känner att det åtminstonde blir något :D
Var ute på Siggesta Gård idag igen. Tunnelbanan hemifrån kl 07:41, och framme vid Siggesta kl 08:52.
Lite över en timme att ta sig dit. Visserligen kommunalt, och nu när "vi" skaffat bil, så kommer det gå bra mycket snabbare, men helt klart värt det.
Måste juh erkänna, och vilket ställe är inte mer rätt det än här, att det var juh trots allt jag som frågade Jane om jag kunde följa med ut. Det är riktigt kul att rida. Helt klart.
Bög???HELL NO!!! Mer manligt än så. Inte fan är det en lätt match att sätta sig på en sådan best och tro att allt kommer att lösa sig utan problem. Det har jag lärt mig nu.
Och jag vill mer än gärna dit fler gånger. Som det har vart nu är jag gärna ute var gång DU är där :D
Imorgon sker röntgen. Läkarna ska ta en beslut om hur min vecka kommer att se ut.
Om allt går som jag vill, så ligger jag på bordet redan under fredagen.
Vill jag?
Ska jag?
Vågar jag?
Det är så mycket tankar att ni inte förstår. Sjukt egentligen.
Har jag dig där, så klarar jag ALLT!!!
Jag återkommer imorgon så får ni höra mer om hur det går :(
Älskar dig Jane..........................
Tills Vidare Barn........................
Tillsammans Eller Ensam...
Det finns runt tusen saker jag skulle kunna skriva om.
Men frågan är hur mycket ni orkar läsa egentligen.
Juh längre jag gått, eller juh längre VI gått, så juh mer har ensamheten blivit ett minne blott.
Jag känner inte likadant idag som jag en gång gjorde.
Kan det bero på att jag är ensam så mycket som jag är ändå, eller för att jag är så fruktansvärt kär???
Jag tror nog att jag är ganska säker på svaret. Vad tror ni?!
Jag har haft egen lägenhet i 2 år, men det är inte förns nu jag har flyttat hemifrån.
Och gissa om jag tycker det är skönt.
DU har fått mig att se den värld jag har haft framför mig de senaste 2 åren, men som jag vart för rädd att ta klivet in i. Nu tog jag steget, och frågar mig nu idag: Vad var jag så rädd för? Varför var jag så slö eller rädd?
Nu är jag iaf där. Nu är iaf VI där.
Känslan att komma hem och hitta den man älskar liggandes i soffan, ler när du stiger in, och säger hej med en kyss.
Det är allt som betyder något.
DU ÄR ALLT SOM BETYDER NÅGOT!!!
Tills vidare barn..........................
Men frågan är hur mycket ni orkar läsa egentligen.
Juh längre jag gått, eller juh längre VI gått, så juh mer har ensamheten blivit ett minne blott.
Jag känner inte likadant idag som jag en gång gjorde.
Kan det bero på att jag är ensam så mycket som jag är ändå, eller för att jag är så fruktansvärt kär???
Jag tror nog att jag är ganska säker på svaret. Vad tror ni?!
Jag har haft egen lägenhet i 2 år, men det är inte förns nu jag har flyttat hemifrån.
Och gissa om jag tycker det är skönt.
DU har fått mig att se den värld jag har haft framför mig de senaste 2 åren, men som jag vart för rädd att ta klivet in i. Nu tog jag steget, och frågar mig nu idag: Vad var jag så rädd för? Varför var jag så slö eller rädd?
Nu är jag iaf där. Nu är iaf VI där.
Känslan att komma hem och hitta den man älskar liggandes i soffan, ler när du stiger in, och säger hej med en kyss.
Det är allt som betyder något.
DU ÄR ALLT SOM BETYDER NÅGOT!!!
Tills vidare barn..........................
Update...
Sitter hemma hos mor min... Igen...
Alldeles ensam och har precis kommit in ifrån en promenad med hundarna. Alla sex fick följa med.
Varav bara en med koppel, så ni kan juh tänka er hur det gick :D
Har mått bra mycket bättre de senaste två veckorna måste jag medge. Tror nog att det först och främst beror på att jag haft något att göra. Har åkt hem till mammsen varje dag då Jane åkt till jobbet, och bara tagit det lugnt där istället. Finns dock inte mycket mer att göra hos henne än vad det finns hos oss, men hundarna är hemma och bara där får jag lite sällskap.
Jag är väl sällskapssjuk när allt kommer omkring :P
Var ute på Siggesta Gård igår igen med älsklingen som sagt.
Kommer ut dit runt 14 tiden, hjälpte Jane med lite små saker, såsom borstning av Zennone och Anniara och sedan bar det ut på en liten skritt tur. Riktigt, riktigt skönt måste jag medge. Vet att om det är någon av mina närmsta vänner som läser detta, så är risken överhängande att man får ett och annat inlägg där man blir kallad både dete ena och det andra.
"Men you know what? Who gives a ratsass".
Jag tycker faktiskt det är riktigt kul att vara ute i stallet med dig älskling. Det vet du.
Och turen igår var underbar. Längtar tills i sommar då vi förhoppningsvis kan göra det igen, under varmare och trevligare förhållanden :P
Sen då?
Jo, blir hämtad kl 18:45 av Kenta & Millan ikväll som kommer att ge mig skjuts hem, då jag lovat att passa deras käraste ägodel under en veckas tid........ BOSSE!!! En tok skön Golden som jag aldrig sett göra mer än 2 knop under en och samma gång. Ska faktiskt bli intressant och kul måste jag medge. Får juh sällskap under dagarna hemma hos oss då :D
Han får hjälpa mig komma igång litegrann med gymmandet som jag skall ta med mig hem ifrån morsan.
Börja lite lätt med hantlar och en skivstång. Måste juh börja någonstans vet ni...
Sist men inte minst. Som alltid :D
Älskar dig Jane. Mer än du kan ana.........
Tills vidare barn...................
Alldeles ensam och har precis kommit in ifrån en promenad med hundarna. Alla sex fick följa med.
Varav bara en med koppel, så ni kan juh tänka er hur det gick :D
Har mått bra mycket bättre de senaste två veckorna måste jag medge. Tror nog att det först och främst beror på att jag haft något att göra. Har åkt hem till mammsen varje dag då Jane åkt till jobbet, och bara tagit det lugnt där istället. Finns dock inte mycket mer att göra hos henne än vad det finns hos oss, men hundarna är hemma och bara där får jag lite sällskap.
Jag är väl sällskapssjuk när allt kommer omkring :P
Var ute på Siggesta Gård igår igen med älsklingen som sagt.
Kommer ut dit runt 14 tiden, hjälpte Jane med lite små saker, såsom borstning av Zennone och Anniara och sedan bar det ut på en liten skritt tur. Riktigt, riktigt skönt måste jag medge. Vet att om det är någon av mina närmsta vänner som läser detta, så är risken överhängande att man får ett och annat inlägg där man blir kallad både dete ena och det andra.
"Men you know what? Who gives a ratsass".
Jag tycker faktiskt det är riktigt kul att vara ute i stallet med dig älskling. Det vet du.
Och turen igår var underbar. Längtar tills i sommar då vi förhoppningsvis kan göra det igen, under varmare och trevligare förhållanden :P
Sen då?
Jo, blir hämtad kl 18:45 av Kenta & Millan ikväll som kommer att ge mig skjuts hem, då jag lovat att passa deras käraste ägodel under en veckas tid........ BOSSE!!! En tok skön Golden som jag aldrig sett göra mer än 2 knop under en och samma gång. Ska faktiskt bli intressant och kul måste jag medge. Får juh sällskap under dagarna hemma hos oss då :D
Han får hjälpa mig komma igång litegrann med gymmandet som jag skall ta med mig hem ifrån morsan.
Börja lite lätt med hantlar och en skivstång. Måste juh börja någonstans vet ni...
Sist men inte minst. Som alltid :D
Älskar dig Jane. Mer än du kan ana.........
Tills vidare barn...................
Vad Har Hänt???
Utgång!!!
Man ska kanske inte ha för mycket förutfattade tankar om saker och ting.
Var ute på "Clara" igår med älsklingen och hennes två vänninor, samt Emil och Honken.
Och trots alla tankar jag hade innan, så var det faktiskt ganska bra.
Kanske det som behövs för ett ställe. Att stängas ner för en längre tid för att sedan byggas upp på nytt och locka nytt folk. Summan var iaf en mycket trevlig kväll med dans och bra sällskap.
Imorgon ska man följa med till stallet igen. Ska bli kul faktiskt måste jag medge. Var juh trots allt jag som vile följa med. Dvs, utan någon som helst tvång :D
Har juh fått ride ett par gånger senaste gångerna, och måste juh medge, trots vad alla säger, att det faktiskt är riktigt kul. Man känner sig inte så uppkäftig när man sitter där uppe på hästryggen och inser att man inte har speciellt mycket att säga till om egentligen. Vill det där monstret springa vilt med mig på ryggen, ja, då gör hon det vare sig jag vill det eller inte :D
Var även på möte med fotbollen idag. Riktigt kul att träffa alla grabbar och gå igenom saker och ting inför den kommande säsongen. Har juh lovat mig själv att jag ska komma tillbaka. Vill kämpa om en chans i startelvan. Vet att det kommer krävas fruktansvärt mycket från min sida, och frågan är om det är möjligt överhuvudtaget. Men med lite jävlaranamma och lite stöd från min älskling (som jag vet finns där ;) så finns det helt klart en chans.
Nej ni. Blev en del text idag igen. Men ska nog pussa lite på älsklingen tror jag. Hon ligger dock och sover så får se hur spännande det blir :D
Tills vidare barn.......................
Man ska kanske inte ha för mycket förutfattade tankar om saker och ting.
Var ute på "Clara" igår med älsklingen och hennes två vänninor, samt Emil och Honken.
Och trots alla tankar jag hade innan, så var det faktiskt ganska bra.
Kanske det som behövs för ett ställe. Att stängas ner för en längre tid för att sedan byggas upp på nytt och locka nytt folk. Summan var iaf en mycket trevlig kväll med dans och bra sällskap.
Imorgon ska man följa med till stallet igen. Ska bli kul faktiskt måste jag medge. Var juh trots allt jag som vile följa med. Dvs, utan någon som helst tvång :D
Har juh fått ride ett par gånger senaste gångerna, och måste juh medge, trots vad alla säger, att det faktiskt är riktigt kul. Man känner sig inte så uppkäftig när man sitter där uppe på hästryggen och inser att man inte har speciellt mycket att säga till om egentligen. Vill det där monstret springa vilt med mig på ryggen, ja, då gör hon det vare sig jag vill det eller inte :D
Var även på möte med fotbollen idag. Riktigt kul att träffa alla grabbar och gå igenom saker och ting inför den kommande säsongen. Har juh lovat mig själv att jag ska komma tillbaka. Vill kämpa om en chans i startelvan. Vet att det kommer krävas fruktansvärt mycket från min sida, och frågan är om det är möjligt överhuvudtaget. Men med lite jävlaranamma och lite stöd från min älskling (som jag vet finns där ;) så finns det helt klart en chans.
Nej ni. Blev en del text idag igen. Men ska nog pussa lite på älsklingen tror jag. Hon ligger dock och sover så får se hur spännande det blir :D
Tills vidare barn.......................
Min Älskling...
Blev så himla glad när jag läste det här inlägget.
Det här är bara en liten del till att jag älskar dig så fruktansvärt mycket:
Önskar jag kunde göra så mkt mer, önskar jag kunde trolla bort smärtan.
Vill som sagt inte se dig såhär, vill inte se dig lida. Vill se dig frisk och glad, men snart älskling, snart får jag göra det, snart är du frisk!
Men glöm inte Du är världens underbaraste!
Du är min älskling Jane. Det vet du.........
Det här är bara en liten del till att jag älskar dig så fruktansvärt mycket:
Önskar jag kunde göra så mkt mer, önskar jag kunde trolla bort smärtan.
Vill som sagt inte se dig såhär, vill inte se dig lida. Vill se dig frisk och glad, men snart älskling, snart får jag göra det, snart är du frisk!
Men glöm inte Du är världens underbaraste!
Du är min älskling Jane. Det vet du.........
Rädsla? Osäkerhet? Glädje?
Det närmar sig mer och mer.
Snart är det bara 2 veckor kvar till en eventuell operation.
Rädd?
- Kanske. Jag vet inte ännu.
Osäker?
- Mer troligt än rädd.
Glad?
- För det lilla faktum att det går framåt.
I grund och botten är jag nog bara så himla less på allt som har med skadan att göra.
Tycker det är en skruvad värld vi lever i, då jag, (som är snart 23 år gammal och fortfarande arbetskraft) behöver vänta så länge som 6 månader på en enkel liten operation.
Om det bara hade funnits någon läkare som tagit tag i "fallet" från första början, så hade jag vart tillbaka i arbetslivet för länge sedan. Nu har jag istället minst 6-8 veckors rehab tid framför mig efter operation.
Satt och räknade och funderade lite häromdagen på vad man behövt gå igenom ända sedan skadan uppkom. Sex stycken olika läkare, tre stycken olika metoder, men ändå sex stycken likadana svar.
Jag har fått klä av mig till mina underkläder och läkarna har tittat på min rygg och alla konstaterat samma sak:
- DU ÄR SNE!!!
Helt otroligt egentligen. Inte så att jag redan visste om det eller så. Blir juh för fan mörkrädd av alla dessa brilljanta läkare överallt.
Men men. Nu ska jag juh iaf opereras. Så man ska väl vara nöjd antar jag.
Men det som stört mig under de senste veckorna är den respons man fått från människor man mött.
Jag förstår deras tankesätt och jag går nog in för hårt i detta, men det har stört mig.
Folk får höra om min skada och uttrycker sig, "skönt att vara ledig".
Jo, visst. Klart att det kan vara skönt på så sätt. Man slipper jobba 8 timmar om dagen för en pisslön visserligen. Nu är jag istället ledig 24 timmar om dygnet för en ännu mindre pisslön. Men jag behöver inte slita ut mig. Men det som stör mig är det att folk enbart tror att detta är en dans på rosor. Jag önskar så mycket att det fanns saker jag kunde göra när jag ändå är hemma. Gymma t.ex. Ha en hobby som underhåller mig hela dagarna. Har inte hittat något sådant. Därför jag vart så nere senaste tiden tror jag.
Det ska det dock bli ändring på nu. Börja leva som en ny människa med framtiden under mina fötter :D
Att jag har dig brevid mig, som stöttar mig hela tiden, är det bästa som hänt mig. Älskar dig så fruktansvärt mycket. Mer än du anar ;) Puss på älsklingen..................
Det blev bra mycket nu, men skönt att få skriva av sig.
Tills vidare barn................
Snart är det bara 2 veckor kvar till en eventuell operation.
Rädd?
- Kanske. Jag vet inte ännu.
Osäker?
- Mer troligt än rädd.
Glad?
- För det lilla faktum att det går framåt.
I grund och botten är jag nog bara så himla less på allt som har med skadan att göra.
Tycker det är en skruvad värld vi lever i, då jag, (som är snart 23 år gammal och fortfarande arbetskraft) behöver vänta så länge som 6 månader på en enkel liten operation.
Om det bara hade funnits någon läkare som tagit tag i "fallet" från första början, så hade jag vart tillbaka i arbetslivet för länge sedan. Nu har jag istället minst 6-8 veckors rehab tid framför mig efter operation.
Satt och räknade och funderade lite häromdagen på vad man behövt gå igenom ända sedan skadan uppkom. Sex stycken olika läkare, tre stycken olika metoder, men ändå sex stycken likadana svar.
Jag har fått klä av mig till mina underkläder och läkarna har tittat på min rygg och alla konstaterat samma sak:
- DU ÄR SNE!!!
Helt otroligt egentligen. Inte så att jag redan visste om det eller så. Blir juh för fan mörkrädd av alla dessa brilljanta läkare överallt.
Men men. Nu ska jag juh iaf opereras. Så man ska väl vara nöjd antar jag.
Men det som stört mig under de senste veckorna är den respons man fått från människor man mött.
Jag förstår deras tankesätt och jag går nog in för hårt i detta, men det har stört mig.
Folk får höra om min skada och uttrycker sig, "skönt att vara ledig".
Jo, visst. Klart att det kan vara skönt på så sätt. Man slipper jobba 8 timmar om dagen för en pisslön visserligen. Nu är jag istället ledig 24 timmar om dygnet för en ännu mindre pisslön. Men jag behöver inte slita ut mig. Men det som stör mig är det att folk enbart tror att detta är en dans på rosor. Jag önskar så mycket att det fanns saker jag kunde göra när jag ändå är hemma. Gymma t.ex. Ha en hobby som underhåller mig hela dagarna. Har inte hittat något sådant. Därför jag vart så nere senaste tiden tror jag.
Det ska det dock bli ändring på nu. Börja leva som en ny människa med framtiden under mina fötter :D
Att jag har dig brevid mig, som stöttar mig hela tiden, är det bästa som hänt mig. Älskar dig så fruktansvärt mycket. Mer än du anar ;) Puss på älsklingen..................
Det blev bra mycket nu, men skönt att få skriva av sig.
Tills vidare barn................
Du Har Så Rätt Älskling...
Jag tänker alldeles för mycket.
Det är något jag kommit på de senaste dagarna.
Är det så att jag är orolig för något eller är det bara så att jag har så fruktansvärt tråkigt att jag känner att jag måste tänka mig bort???
Jag önskar jag hade svar på alla de frågor jag ställer mig. Tyvärr har jag inte det.
Men vet ni vad? NU SKITER VI I DET...
"Vi lämnar allt åt sidan och tänker framåt". Jag kunde inte sagt det bättre själv.
Jag gör nog för stor grej av allt jag tänker på.
Men när jag såg dig i ögonen innan du försvann, så gick det upp för mig. Jag är lycklig. Med dig är jag lycklig,
Jag har en sådan underbar flickvän. Jag har dig att tacka för så mycket. Utan dig hade jag inte suttit här idag. Så är det. Vet inte hur jag annars skulle kunna säga det.
Jag är förälskad helt enkelt. Och att få höra dig säga desamma, gör mig bara än mer säker på allt.
Jag älskar dig Jane...........
Tills vidare barn.........................
Det är något jag kommit på de senaste dagarna.
Är det så att jag är orolig för något eller är det bara så att jag har så fruktansvärt tråkigt att jag känner att jag måste tänka mig bort???
Jag önskar jag hade svar på alla de frågor jag ställer mig. Tyvärr har jag inte det.
Men vet ni vad? NU SKITER VI I DET...
"Vi lämnar allt åt sidan och tänker framåt". Jag kunde inte sagt det bättre själv.
Jag gör nog för stor grej av allt jag tänker på.
Men när jag såg dig i ögonen innan du försvann, så gick det upp för mig. Jag är lycklig. Med dig är jag lycklig,
Jag har en sådan underbar flickvän. Jag har dig att tacka för så mycket. Utan dig hade jag inte suttit här idag. Så är det. Vet inte hur jag annars skulle kunna säga det.
Jag är förälskad helt enkelt. Och att få höra dig säga desamma, gör mig bara än mer säker på allt.
Jag älskar dig Jane...........
Tills vidare barn.........................
"Vuxenpoäng"?
3 vändor.
Det var det som behövdes för att få allt på plats.
Och sedan var det bara att packa upp allt. Inte så bara heller kanske :D
Men snyggt blev det. Verkligen.
- Nu är det vi två älskling. Nu påbörjar vi något nytt. Och du är den enda personen jag vill ha vid min sida.
Bredbandet är uppe och installerat nu oxå. Lägenheten är mer bebodd nu än den någonsin vart.
Internet, kabel-tv, och 2 personer :D
Alla ska vi väl ta detta kliv någon gång. Men jag ser det mer som ett privilegium. Det är inte alla som får en sådan här chans egentligen. Finns så mycket människor som lever ensamma livet ut.
Det påminner mig om hur bra jag egentligen har det. Hur glad jag är över att du hittade mig. Hade någon frågat mig för 112 dagar sedan hur jag trodde min närmsta framtid hade sett ut, så hade jag juh aldrig kunnat förutspå detta.
Det tycker jag visar hur oförutsedd framtiden kan vara. Och det glädjer mig. Jag vill inte veta hur min framtid kommer att se ut. Jag vill ta reda på den själv.
Vissa saker kan jag planera fram, såsom små semestrar eller tillställningar. Men när det kommer till större frågor, så vill jag inget veta.
Låt oss säga att du tror på spådommar om framtiden. Gå till en spåkvinna och låt henne tala om för dig hur din framtid kommer se ut. Hur kul kan det egentligen vara att få reda på vid 20 års ålder att du kommer träffa den och den personen, få så och så många barn och bo i det samhället.
Nej ni. Då tar jag hellre reda på det självmant. Och hittills så tycker jag att jag lyckats ganska bra.
Har dock en sak kvar som jag måste ta itu med. Allt detta tänkande. Tankar på allt och inget. Mycket tankar på sådant som inte ens är relevant. Jag lever juh i nuet. VI lever i nuet. Det är det som spelar roll. Jag behöver bara rensa mitt huvud på sådant som inte spelar någon roll, och istället tänka på allt som betyder något. Och just nu, är det så mycket som betyder så fruktat mycket för mig ;)
Vad har mer hänt då?
JO, just det. Jag har fått tid för OPERATIONEN :)
Lite orolig faktiskt om jag ska vara ärlig. Vet att det låter löjligt. men jag har aldrig legat på sjukhus, och desto mindre opererats tidigare. Det görs fler sådana operationer dagligen, men jag har aldrig gjort det, nog lite därför man känner sig lite orolig. Det blir nog bara ett par dagar på sjukhuset iaf. Men ser likväl inte framemot det. Vill juh inte lämna henne ensam.
Jag vet att du kommer finnas där för mig när du kan älskling. Och jag vill ha dig där. Helst hela tiden. Jag låter som en martyr som vill bestämma :D Men jag vet att med dig vid min sida så kommer allt att gå så mycket bättre. Du har juh fått mig att kasta kryckorna, fått mig att vilja. Nu är det bara sista biten kvar. Och jag ser så mycket framemot en framtid med dig vid min sida som frisk och kry. Älskar dig mer än du anar ;)
Nej ni. Nog dags att avrunda nu. Blev mer än jag trott tillslut.
Ha det bra och "Tills vidare barn"........................
Det var det som behövdes för att få allt på plats.
Och sedan var det bara att packa upp allt. Inte så bara heller kanske :D
Men snyggt blev det. Verkligen.
- Nu är det vi två älskling. Nu påbörjar vi något nytt. Och du är den enda personen jag vill ha vid min sida.
Bredbandet är uppe och installerat nu oxå. Lägenheten är mer bebodd nu än den någonsin vart.
Internet, kabel-tv, och 2 personer :D
Alla ska vi väl ta detta kliv någon gång. Men jag ser det mer som ett privilegium. Det är inte alla som får en sådan här chans egentligen. Finns så mycket människor som lever ensamma livet ut.
Det påminner mig om hur bra jag egentligen har det. Hur glad jag är över att du hittade mig. Hade någon frågat mig för 112 dagar sedan hur jag trodde min närmsta framtid hade sett ut, så hade jag juh aldrig kunnat förutspå detta.
Det tycker jag visar hur oförutsedd framtiden kan vara. Och det glädjer mig. Jag vill inte veta hur min framtid kommer att se ut. Jag vill ta reda på den själv.
Vissa saker kan jag planera fram, såsom små semestrar eller tillställningar. Men när det kommer till större frågor, så vill jag inget veta.
Låt oss säga att du tror på spådommar om framtiden. Gå till en spåkvinna och låt henne tala om för dig hur din framtid kommer se ut. Hur kul kan det egentligen vara att få reda på vid 20 års ålder att du kommer träffa den och den personen, få så och så många barn och bo i det samhället.
Nej ni. Då tar jag hellre reda på det självmant. Och hittills så tycker jag att jag lyckats ganska bra.
Har dock en sak kvar som jag måste ta itu med. Allt detta tänkande. Tankar på allt och inget. Mycket tankar på sådant som inte ens är relevant. Jag lever juh i nuet. VI lever i nuet. Det är det som spelar roll. Jag behöver bara rensa mitt huvud på sådant som inte spelar någon roll, och istället tänka på allt som betyder något. Och just nu, är det så mycket som betyder så fruktat mycket för mig ;)
Vad har mer hänt då?
JO, just det. Jag har fått tid för OPERATIONEN :)
Lite orolig faktiskt om jag ska vara ärlig. Vet att det låter löjligt. men jag har aldrig legat på sjukhus, och desto mindre opererats tidigare. Det görs fler sådana operationer dagligen, men jag har aldrig gjort det, nog lite därför man känner sig lite orolig. Det blir nog bara ett par dagar på sjukhuset iaf. Men ser likväl inte framemot det. Vill juh inte lämna henne ensam.
Jag vet att du kommer finnas där för mig när du kan älskling. Och jag vill ha dig där. Helst hela tiden. Jag låter som en martyr som vill bestämma :D Men jag vet att med dig vid min sida så kommer allt att gå så mycket bättre. Du har juh fått mig att kasta kryckorna, fått mig att vilja. Nu är det bara sista biten kvar. Och jag ser så mycket framemot en framtid med dig vid min sida som frisk och kry. Älskar dig mer än du anar ;)
Nej ni. Nog dags att avrunda nu. Blev mer än jag trott tillslut.
Ha det bra och "Tills vidare barn"........................