Today, Tomorrow, Forever!

Nu är det inte långt kvar.
Inte långt kvar till 3 veckors hektiskt arbete med mycket spring och stress, och desto mindre sömn och fritid.
Men vi har vetat om det länge nog, och det borde gå enkelt och snabbt.
Det är trots allt bara 3 veckor det handlar om.
Och i slutändan så kommer en lön som man kommer vara fruktat stolt över...

Annars har det inte hänt så mycket de senaste dagarna. Har börjat leta litegrann på resor i Januari eller Februari.
Vi vill komma bort till sol och värme, och kanske till och med en storstad med mycket shopping ;)
Det kommer vi verkligen vara värda när det kommer till kritan!

Jag vet inte mycket mer att skriva faktiskt! Känns dumt och onödigt bara för skrivandets skull! Så nu är det slut....

Älskar du massor sötnos!

Återigen hamnar jag i ett läge där jag börjar tänka alltför mycket.
Ältar samma sak om och om igen i huvudet och vill fortast möjligt ha ett svar eller en lösning.

Jag kan inte säga att jag fått som jag vill ännu, och kommer förmodligen inte få det heller den närmsta tiden. Vilket då borde innebära att jag släpper allt och bara tänker vidare på vad jag framförallt har framför mig nu i december.
Men inte då. Så lätt är det inte.
Ni som kanske är som jag, tänkare som inte vill glömma i första taget eller kanske inte KAN glömma, vet vad jag talar om. Just nu är jag mest irriterad. Irriterad över saker som ord, meningar, blickar, uttryck, gester m.m.

Sedan börjar jag undra lite över det här med diskriminering. Hur svårt det faktiskt är för folk som hamnar i underläge. Kvinnor som automatiskt hamnat i underläge pga deras kön. Män OCH kvinnor som hamnat i skymundan pga känslor eller sexualitet, och alla andra som inte får samma möjlighet som andra pga något litet och till synes helt onödigt... People Aint All Alike! Deal With It!

Allt är egentligen bara tankar efter läsning och löst prat. Men någonstans så hoppas jag att allt får en lösning.
Jag vill inte slå upp mittuppslaget och få ännu en otrevlig nyhet kastad i ansiktet längre...

SKÄRPNING!!!

Älskar Dig Jane!

Att helt plötsligt känna en känsla av rädsla, ovisshet, och osäkerhet...
Det var verkligen ingen trevlig känsla. Verkligen inte. Dock så kände jag aldrig någon tvivel. Inte på någon, och det var fruktansvärt skönt!

Annars börjar julborden närma sig. Mycket jobb står för dörren och jag hoppas verkligen att folk tar tag i sitt, och att vi alla därigenom får en mycket trivsam vintermånad...
Alla frågor skall tas upp på onsdagsmötet, och då måste det lösas...

Tills vidare barn.........

Älskar Dig Jane!

Återigen en ovisshet som inte är så himla trevlig.
Verkar som att det är tveksamt huruvida restaurangen kommer vara öppen i Januari - Februari nästa år.
Vilket innebär för egen del att det inte kommer finnas arbete nog att tjäna ihop hyra, och att jag helst hade behövt söka jobb någongång igår helst!

Känns litegrann som att man blivit dragen vid näsan. Att man har blivit lurad.
Nu är ingenting bestämt, det ska sägas, men det känns ändå skumt att tankarna går åt det hållet.
Jag har verkligen ingen lust hoppa på arbetsmarknaden igen. Inte nu när man äntligen börjar trivas och lyckats göra sig ett namn.

Hoppas verkligen att detta löser sig, och att jag får fortsätta där jag står idag. Med ett arbete som tycker om mig, och som jag tycker minst lika bra om tillbaka!!!

Älskar du! Mer för varje dag som går!

Tills vidare barn!!!