Today, Tomorrow, Forever!

Vad ska man skriva då?

Återigen kommer frågan upp om huruvida jag ska skriva bara för skrivandets skull?!
Jag har inte direkt kännt att något speciellt har hänt. Inget utöver det vanliga dock kanske man ska säga!

Kom hem sent inatt, 03:45, ifrån jobbet. 50-års fest stod på schemat och någon måste sköta baren.
Ansvaret hamnar på moi, och jag gör allt i min kraft för att hamna på rätt köl.

Det är egentligen inget svårt ansvar, utan mest se till att saker och ting finns, och att baren drivs på rätt sätt. Eller på Mitt sätt!
Festen förflöt iaf och gästerna började runt 01:30 tiden valsa hemmåt. Den ena lite rundare under fötterna än den andra... :D
Ganska kul i det läget att stå på den andar sidan baren, och veta att jag kommer förmodligen må lite bättre än de flesta när jag vaknar... Iaf i nykterhetssynpunkt!

Jag och Christian börjar iaf att städa och inser lite för oss själva att det kommer bli lite tajjt att ta sig hem härifrån. Christian bor i Gustavsberg visserligen, men det går inte direkt några bussar ifrån Siggesta, så en taxi är ett måste. Antingen det, eller sova kvar i personalstugan. Och eftersom jag är ledig idag (söndag) så lockar det inte att vakna upp i en unken "studentlya" ute på landet på min lediga dag...
Problemet vi kände dock var att jag hade 30 minuter innan fått sagt till mig via Värmdö Taxi att det är minst en timmes väntetid på taxi just vid den tiden!
-Grattis, tänkte vi. Men det är bara bita ihop och städa i lugn och ro och kanske tillochmed äta en liten bit mat.

Jag chansar iaf på att ringa för att kanske boka en taxi någon timmes framåt.
Kommer fram ganska omgående och pratar med receptionisten. Säger vårt bokningsnummer och avvaktar 3 sekunder...

- Vi har en taxi i hemmesta som kan hämta upp er om 5 minuter, säger hon till mig helt plötsligt!
Vad f*n ähnde med minst 1 timme lixom?
Nej, då prioriteras tydligen bokningskunder vilket innebär att jag helt plötsligt för några sekunder kände mig som en "stekare"... ;)

Jag bokar iaf en taxi till 02:45 så vi hinner städa och äta utan att stressa arslet av oss. Och precis på minuten kommer taxin och hemfärden kan börja... Släpper Christian i Gustavsberg, och jag tänker nu att en snabb liten resa på 25-30 minuter ska man väl klara av?!

Jag tror jag somnar minst 3 ggr bara den lilla färden hem!
Så pass mycket känner man sig själv... Hem kom man iaf, och sängen har sällan vart så inbjudan som denna gång! SKÖNT! 15 timmars arbete tar ut sin rätt till slut!

Denna dag tänktes iaf spenderas hemma då ryggen min inte riktigt gjort som jag velat de senaste dagarna. Dock tyckte inte bror min likadant, så jag ska strax åka i till staden och "shoppa" med honom... Skönt att knata runt i solen kanske ändå...

Så ni, nu blev det ett inlägg iaf. Och ett långt sådant oxå... skriver nog inom kort igen då mina tankar uppehållits av saker jag gärna skulle vilja få ur mig!

To be "continued?"...

Ett inlagg i borjan av resan, och ett nu.
Dock kommer detta inlagg bara besta av foljande mening:

JAG VILL VERKLIGEN INTE AKA HEM FOR ALLA PENGAR I VARLDEN!

Slut pa roligheterna for denna gang!

Ciao

D a hade man landat for forsta gangen denna resa.
Star nu pa flygplatsen i Doha (Qatar), och ser lagom forvirrade ut.
Konstiga arabiska bokstaver, lustiga manniskor i stora lakan, samt allman noll koll.

Blir inget vidare langt inlagg denna gang, sa tankte mest skriva att allt ar lugnt och att forsta passet var smartfritt (nagorluna iaf)...

Skriver mer val nere i Thailand, nar man gjort sig lite mer hemmastadd!

Halsa alla hemma!

TjO!

Bara timmar kvar nu då!
Det har nog inte sjunkit in ännu att jag ska resa iväg.

Resfeber, frågar många?
Nej, faktiskt inte. Jane är nervös nog åt oss båda, så jag kan lunka runt i min egna lilla värld och bara göra som jag blir tillsagd...

Dock kommer säkert "febern" dyka upp i bilen på väg till Arlanda!

Annars sitter vi bara hemma med vänner och dricker lite pilsner och snackar skit. Lite fler vänner på ingång och köp mat och skitsnack på menyn.
Besök gärna bloggen och resdagboken om ni vill läsa hur det går för oss... Vore skoj!

Hälsa alla så hörs vi!

Lav Ya Jane!

Sista dagen på jobbet är nu avklarad!
Sitter inne på kontoret och tar igen välbehövlig rast.

Det kommer kännas tomt ett par dagar i  början tror jag, precis innan man börjar inse att jag faktiskt slipper vara på arbetet i 8½ vecka framöver!

Dock kommer jag sakna lite folk såklart. Erika kommer få det lite tråkigt tror jag. Vem ska nu ta över rollen som kakan lixom?
Thony kommer inte få sina skruvade hemresor på en bra tid, vilket kommer saknas!
Men vad gör det egentligen?
Jag kommer juh tillbaka. Kanske motvilligt, kanske inte.
Men tillbaka kommer jag!

Bara timmar kvar nu älskling!

Tills vidare barn!

Tisdag, Onsdag och Torsdag!
Det är allt som är kvar! Sedan får det vara nog med arbete för ett tag framöver!

Kommer iaf hem till en shysst anställning, men som chefen sa, så kan man juh aldrig räkna med att vi kommer tillbaka i tid som vi sagt. Om man hittar något annat och bestämmer sig för att stanna då? Varför i helvete inte ta chansen då?!

Vi tar dagen som den kommer iaf, och det kommer bli suveränt ändå!

Annars är det bara jobba på de här sista dagarna man har kvar hemma. Fredag blir städdagen, för att sedan kvällstid få lite sällskap hemma i form av Halt Lotta (Erika), och hennes bonde, Elin och Oscar.

Lite pizza och Bollinger står på menyn. Perfekt för en "avskedsmiddag"!

Tills vidare barn...

Lav Ya Jane!

Nu väntas det jobb. Jobb i sju dagar för att sedan fullkomligt skita i allt och bara vara i 8½ vecka!
Dock så kan jag inte låta bli att tycka synd om mina arbetskollegor!

Inte nog med att jag drar, att Jeanette bara kan arbeta 3 dagar i veckan, och att det var knepigt med extra personal.
Nu har även Erika dukat undan för ett tag framöver. En sena i vänster stortå blev värre än väntat.
Så nu haltar stackarn omkring med kryckor de närmaste 4 veckorna!
Man kan inte annat än tycka synd om henne.

Men ni kommer hålla ut. Det tvivlar jag inte på. Dock kan det bli lite tungt till en början. Men kommer det bara lite extra personal så läser sig allt.
Jag kommer trots allt tillbaka och räddar er i slutändan ;)

Annars är det bara 7 dagar kvar... Så frånochmed nu kan man säga:
"- Vi åker på Lördag"... Och det är för mig, ett tecken på att man är på väg!

Älskar du Jane!

Sitter hemma ensam i min soffa. Skönt ändå att få fnula lite för sig själv.
Jane jobbar hela veckan ut nu, och jag kör ett par dagar i rad innan vi åker frånochmed fredag.

Vi går visserligen om varandra just nu, men vad gör det???
Vi har juh trots allt två månader tillsammans inom en snar framtid.. Ska bli så sjukt underbart nu.
Har sett en massa bilder ifrån polare som vart där. Både nyligen och för ett tag sedan.

Inte mycket att orda om. Få platser på världen verkar vara så underbara!

Men ni får se bilderna senare!

Tills vidare barn!

My Everything Jane. My Everything!

Lite mindre än två veckor kvar då!
Dags att börja räkna ner på allvar kanske.

Vad ska man skriva om lixom???
Förhoppningsvis kommer det finns möjlighet till internet nere i Thailand, så kan man skriva om livet därnere instället.

Här hemma flyter allt bara på just nu känns det som. Man väntar och längtar, längtar och väntar!
Tills dess så kommer det inte bli mycket mer skrivande än små inlägg då och då!

Tills vidare barn!

Älskar Du Jane!!!

Jag har juh aldrig gjort en liknande resa. Aldrig egentligen vart i närheten av det heller...
Kanske då förstår ni hur man känner sig just nu. Detta kommer bli mitt livs resa... For Now!

Resrutten är klar, eller iaf hur vi tänkt oss den.. Det kommer garanterat att bli förändringar, men det är så vi vill ha den från första början. Jag hänvisar till älsklingens blogg hindersson.blogg.se för karta över tankar på rutt...

Just nu har jag ite mycket annat i tankarna än resan som sagt. man glider runt i ett vakuum på jobbet och längtar bara bort... Och just nu känner jag inte inte minsta lilla ångest över att lämna siggesta heller faktiskt!
De klara sig alltid, och jag skulle unna alla de andra samma sak, om de bara ville!

Jag tog steget med Jane, och jag tänker inte ens känna mig dålig! Inte nu inte!

Tills vidare barn!

Älskar dig Jane!!!!!!!!!!!!!

I väntans tider!

Det är inte speciellt mycket annat i tankarna just nu kan jag tala om.
Den största fokusen ligger på resdatumet. Hur kommer planet att vara?
Hur kommer resan att gå?
Hur kommer det gå till när vi väl landar?

Alla dessa frågor kommer vi juh självklart få svar på inom en snar framtid, men man vill juh inte vänta mycket längre ändå ;) Det är trots allt bara 28 dagar kvar!

Hang in there baby!

Chefen är tillsagd!
Resan är under uppsikt!
Pengarna "är" sparade!

Tankarna är redan där!
Lägenheten "är" fixad!
Framtiden är säkrad!

Jag återkommer när det är 100% klart! 
Men inte är det långt kvar inte. Verkligen inte!

Lav Ya Jane!!!
 

Tack alla.
Tack alla som kunde på sån kort varsel medverka vid min och älsklingens lilla förlovningstillställning.

Första gången mina och Jane´s vänner samlats vid ett och samma tillfälle, och det gick bra dessutom :D
Det bjöds på lite snittar och lite champagne, men det var det minsta egentligen. Ett antal flaskor champagne och 2 salt och pepparkvarnar i "present", men det hade ni inte behövt. Det var juh inte därför tillställningen hölls.. (Trots att det alltid är välkommet med presenter)

Nu fortsätter livet bara ännu mer. Ännu en liten tillställning på söndag, men då för familj och släkt.
Sedan är det väl bara jobba på. Överleva dagarna och se framåt.
Framåt på en framtid som sedan julafton ändrats... Självklart åt det goda ;)

Älskar dig Jane!!!

Sista dagen på detta år då.
Sista dagen att gör någonting som påminner oss om det vi skall lämna bakom oss.
Sista dagen att förverkliga en dröm som hämmat oss hela året?!

Jag fick iaf en dröm uppfylld.
Jag fick (på ett kanske smaklöst, men för oss två, rätt så romantiskt sätt) fria till min underbara flickvän!

Så nu inleds ett nytt år, med nya prioriteringar och förutsättningar.
Nya tankar som skall förverkligas, och nya upptåg som skall utföras!

Wish me luck everyone!
Gott Nytt År Och Hoppas Alla Får Ett Underbart Nytt År 2008!!!

Älskar dig, min Fästmö!

Jaha ja. Då var julen slut och allt ståhej kan gå tillbaka till det "normala" igen. Man kan återigen lugna ner sig och slippa tänka stress och klappar tills både öron och ögon blöder.

Det har vart en fantastiskt jul. En underbar jul tillochmed!

Julklapparna flödar som vanligt, och man slutar aldrig att bli förvånad. Ingen julafton har vart som de andra tidigare.

Och nu har jag dessutom fått världens bästa julklapp någon kan få!
Jag fick henne ;)
Förlovning sker någon gång nu i mellandagarna, alternativt nyår, och festen kommer i början på Januari...

Älskar dig så fruktat mycket älskling!
För Alltid Och För Evigt!
Bara Din!

JAG VANN!!!

All because of you my love!