Prioritering?!

Vad ska man skriva då?

Återigen kommer frågan upp om huruvida jag ska skriva bara för skrivandets skull?!
Jag har inte direkt kännt att något speciellt har hänt. Inget utöver det vanliga dock kanske man ska säga!

Kom hem sent inatt, 03:45, ifrån jobbet. 50-års fest stod på schemat och någon måste sköta baren.
Ansvaret hamnar på moi, och jag gör allt i min kraft för att hamna på rätt köl.

Det är egentligen inget svårt ansvar, utan mest se till att saker och ting finns, och att baren drivs på rätt sätt. Eller på Mitt sätt!
Festen förflöt iaf och gästerna började runt 01:30 tiden valsa hemmåt. Den ena lite rundare under fötterna än den andra... :D
Ganska kul i det läget att stå på den andar sidan baren, och veta att jag kommer förmodligen må lite bättre än de flesta när jag vaknar... Iaf i nykterhetssynpunkt!

Jag och Christian börjar iaf att städa och inser lite för oss själva att det kommer bli lite tajjt att ta sig hem härifrån. Christian bor i Gustavsberg visserligen, men det går inte direkt några bussar ifrån Siggesta, så en taxi är ett måste. Antingen det, eller sova kvar i personalstugan. Och eftersom jag är ledig idag (söndag) så lockar det inte att vakna upp i en unken "studentlya" ute på landet på min lediga dag...
Problemet vi kände dock var att jag hade 30 minuter innan fått sagt till mig via Värmdö Taxi att det är minst en timmes väntetid på taxi just vid den tiden!
-Grattis, tänkte vi. Men det är bara bita ihop och städa i lugn och ro och kanske tillochmed äta en liten bit mat.

Jag chansar iaf på att ringa för att kanske boka en taxi någon timmes framåt.
Kommer fram ganska omgående och pratar med receptionisten. Säger vårt bokningsnummer och avvaktar 3 sekunder...

- Vi har en taxi i hemmesta som kan hämta upp er om 5 minuter, säger hon till mig helt plötsligt!
Vad f*n ähnde med minst 1 timme lixom?
Nej, då prioriteras tydligen bokningskunder vilket innebär att jag helt plötsligt för några sekunder kände mig som en "stekare"... ;)

Jag bokar iaf en taxi till 02:45 så vi hinner städa och äta utan att stressa arslet av oss. Och precis på minuten kommer taxin och hemfärden kan börja... Släpper Christian i Gustavsberg, och jag tänker nu att en snabb liten resa på 25-30 minuter ska man väl klara av?!

Jag tror jag somnar minst 3 ggr bara den lilla färden hem!
Så pass mycket känner man sig själv... Hem kom man iaf, och sängen har sällan vart så inbjudan som denna gång! SKÖNT! 15 timmars arbete tar ut sin rätt till slut!

Denna dag tänktes iaf spenderas hemma då ryggen min inte riktigt gjort som jag velat de senaste dagarna. Dock tyckte inte bror min likadant, så jag ska strax åka i till staden och "shoppa" med honom... Skönt att knata runt i solen kanske ändå...

Så ni, nu blev det ett inlägg iaf. Och ett långt sådant oxå... skriver nog inom kort igen då mina tankar uppehållits av saker jag gärna skulle vilja få ur mig!

To be "continued?"...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback