This Is My Life...

Ganska fantastiskt vad lite frisk luft kan göra för en människa.
Satt hemma i soffan och tänkte att jag skulle skriva en rad eller två i bloggen. Loggar in, sätter mig tillrätta och trycker fingrarna mot tangentbordet, men ingenting kommer ut. idétorka så det bara skriker om det.
Jag beslutade mig iaf för att ta en liten promis ute i vårluften. Kanske hjälper det, kanske kan jag rensa tankarna och få in lite nytt och fräsch i minnet :D (Man ska inte ropa hej ännu visserligen. Det kommer nog krävas mer än en promenad för att rensa ut allt och ta in enbart nytt.)




Nu börjar det iaf bli vår. Kalla mig omptimistisk, men det är så jag ser det. När solen skiner och värmer, trots en liten kyla som fortfarande ligger och gror, då är det fan början på vår :D

Jag är en sommarmänniska. Det har jag alltid sagt. Men har väl insett juh mer det lider att våren sätter sina spår den med. Det är juh trots allt början av sommaren och ideér och tankar inför sommaren blommar som mest just nu. Och i MITT liv just nu, så är tankarna och förväntningarna enorma...

Vi SKA åka iväg älskling. Det lovar jag dig. Och vilken plats skulle vara mer perfekt än dit vi ska??? Bara du och jag ;)

Annars då?
Jo, kan inte klaga. Verkligen inte. Sitter som sagt i min egna lägenhet, i nya soffan, datorn i famnen, kabeltv i bakgrunden, en fint målad fondvägg bakom mig och en älskling som kommer hem om 2 timmar cirkus :D

Ganska fantastiskt hur saker och ting har gått den senaste tiden. Jag har på bara 6 månader gått och blivit mer vuxen än jag någonsin trodde jag skulle bli :P
Jag har idag vissa tankar som inte längre skrämmer mig. Tankar som för 6 månader sedan hade fått mig att bli kritvit i ansiktet och bara lagt mig under täcket för att aldrig komma ut igen.
Idag är det HELT ändrat. Kan istället säga att man blir mer och mer nyfiken. Det är inga tankar som jag tänker göra till verklighet just nu, och kanske inte under de närmsta åren, men det är fortfarande så fruktansvärt skönt att inte känna samma sort ångest eller rädsla.
Nu lägger jag istället huvudet lite på sne, tittar ut i tomma intet och tänker mig bort... Gör du det oxå kanske? ;)

Nu börjar det vankas mot sitt slut. Bäst att börja avrunda nu så man har någonting att skriva nästa gång oxå :D
Det blev lite mer än jag trodde, men hopps ni inte somnar halvvägs igenom bara ;)

Jag älskar dig Jane... That I Know For Sure ;)

Tills vidare barn....................................................




Kommentarer
Postat av: Anonym

Finns inga direkta tankar som skrämmer mig heller, men inga drömmar jag vill förverkliga just nu! Låt tiden ha sin gång...

2007-03-11 @ 15:43:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback