När saker och ting inte riktigt går som jag vill...
Jag vet inte om jag ska skratta eller faktiskt gråta.
Känns som att det andra alternativet inte är långt ifrån.
Vad är det för fel på mig? Varför ska det vara så svårt?
Varje gång? Nej, visserligen inte. Men oftare än velat.
Men jag ska ta mig igenom detta. Slå ifrån mig det som jag fått för mig är ett sånt stort problem.
Tillsammans kan vi fixa det. Tillsammans är vi starka.
Och jag vet att du kommer finnas där, i vått och torrt. Stötta mig och bara finnas när jag behöver dig.
Har insett den senaste tiden att, juh längre tiden går, desto mer vill jag ha dig där.
Konstigt eller bara troligt?
Drömm eller verklighet?
Det finns så mycket som jag skulle vilja. Men sammtidigt så mycket jag skulle vilja låta bli.
Vad allt detta är, är jag själv inte riktigt säker på ännu.
Men förhoppningsvis kommer jag till sans med mig själv snart.
"Jag hörde den och tänkte på dig"
-Jane-
Din blick är sorgsen
Vet vad du känner jag förstår så väl, att
Tankarna skrämmer
I en värld full av människor så
Växer vår ensamhet
Å i mörkret inom dig finns vilsenhet
Men i dina blå ögon speglas jag
I dina blå ögon finns havet och himlen
Så va inte rädd, att leva här
För dina ögon dina ögon
Har fått sin färg av förtröstan
Le lite grann nu
Va inte ledsen jag minns knappast när, ja
sist såg dig skratta
om världen gör dig galen
och bara ser allt i svart
så finns jag där
mitt i din mörkaste natt
Och i dina blå ögon speglas jag
I dina blå ögon finns havet och himlen
Så va inte rädd, att leva här
För dina ögon dina ögon
Är vackrare än du anar
Jag minns knappast när ja
Sist såg dig skratta
Om världen gör dig galen
och bara ser allt i svart
så finns jag där
mitt i din mörkaste natt
Och i dina blå ögon speglas jag
I dina blå ögon finns havet och himlen
Så va inte rädd, att leva här
I dina ögon dina ögon
dina ögon så speglas allt
i dina blå ögon finns havet och himlen
så va inte rädd att leva här
För dina ögon dina ögon
Har fått sin färg av förtröstan
Känns som att det andra alternativet inte är långt ifrån.
Vad är det för fel på mig? Varför ska det vara så svårt?
Varje gång? Nej, visserligen inte. Men oftare än velat.
Men jag ska ta mig igenom detta. Slå ifrån mig det som jag fått för mig är ett sånt stort problem.
Tillsammans kan vi fixa det. Tillsammans är vi starka.
Och jag vet att du kommer finnas där, i vått och torrt. Stötta mig och bara finnas när jag behöver dig.
Har insett den senaste tiden att, juh längre tiden går, desto mer vill jag ha dig där.
Konstigt eller bara troligt?
Drömm eller verklighet?
Det finns så mycket som jag skulle vilja. Men sammtidigt så mycket jag skulle vilja låta bli.
Vad allt detta är, är jag själv inte riktigt säker på ännu.
Men förhoppningsvis kommer jag till sans med mig själv snart.
"Jag hörde den och tänkte på dig"
-Jane-
Din blick är sorgsen
Vet vad du känner jag förstår så väl, att
Tankarna skrämmer
I en värld full av människor så
Växer vår ensamhet
Å i mörkret inom dig finns vilsenhet
Men i dina blå ögon speglas jag
I dina blå ögon finns havet och himlen
Så va inte rädd, att leva här
För dina ögon dina ögon
Har fått sin färg av förtröstan
Le lite grann nu
Va inte ledsen jag minns knappast när, ja
sist såg dig skratta
om världen gör dig galen
och bara ser allt i svart
så finns jag där
mitt i din mörkaste natt
Och i dina blå ögon speglas jag
I dina blå ögon finns havet och himlen
Så va inte rädd, att leva här
För dina ögon dina ögon
Är vackrare än du anar
Jag minns knappast när ja
Sist såg dig skratta
Om världen gör dig galen
och bara ser allt i svart
så finns jag där
mitt i din mörkaste natt
Och i dina blå ögon speglas jag
I dina blå ögon finns havet och himlen
Så va inte rädd, att leva här
I dina ögon dina ögon
dina ögon så speglas allt
i dina blå ögon finns havet och himlen
så va inte rädd att leva här
För dina ögon dina ögon
Har fått sin färg av förtröstan
Kommentarer
Postat av: Anonym
Allt är både troligt och värklighet, kan det bli bättre?
Trackback
