Today, Tomorrow, Forever!

Patetiskt eller troligt?

27:e augusti. Dagen som förmodligen ändrade en del av mitt liv. Jag trodde visserligen att det skulle gå mycket fortare än det faktiskt gjort, men nu är inte läget så.

"Hemmafru"???

Förstå mig rätt (ni som förhopningsvis läser), jag gillar fenomenet lite grann.
Men jag saknar en del saker. Saker som jag vill göra, vill KUNNA göra om inte annat.
Som fotbollen eller gymmandet t.ex.
Jag har gått ner närmare 15 kilo de senaste månaderna. Visst, jag gillar den jag är idag. Har nog aldrig mått bättre. Både psykiskt och fysiskt. Men mycket av de kilon som försvunnit är muskler.
"I want them back".

Såg bilder och videon från 2000.
Låter nog riktigt skumt, men jag hade dejtat mig själv om det var möjligt :D

Varför har jag inte satt mig i arbete då?
Är det en dålig ursäkt för att inte komma igång? Att jag vart dålig de senaste 3½ månaderna?
-Nej, verkligen inte. Jag är en idrottsmänniska. Jag saknar fotbollen något så fruktansvärt. Hoppas och tänker komma tillbaka så snart som möjligt. Men man får väl ta en sak i taget antar jag.
Gymmandet ligger nog närmast till hands. Får väl börja lite smått hemifrån. Ta reda på vad jag kan och inte kan göra.

Du har hjälpt mig så fruktansvärt mycket älskling. Du har vart och är ett så stort stöd för mig. Och jag vet att du kommer stötta mig i det jag sätter mig in i härnäst. Men jag vill att du ska få se hur jag är, hur jag oxå vill vara. Jag vill se bra ut. Vill att du ska tycka om det du ser.

Jag ska ta mig i kragen. Få tillbaka det jag än gång hade och verkligen tyckte om.
"Wish me luck everyone"

Kommerntera gärna btw :)

Tills vidare barn.................................