Today, Tomorrow, Forever!

Det finns runt tusen saker jag skulle kunna skriva om.
Men frågan är hur mycket ni orkar läsa egentligen.

Juh längre jag gått, eller juh längre VI gått, så juh mer har ensamheten blivit ett minne blott.
Jag känner inte likadant idag som jag en gång gjorde.
Kan det bero på att jag är ensam så mycket som jag är ändå, eller för att jag är så fruktansvärt kär???

Jag tror nog att jag är ganska säker på svaret. Vad tror ni?!
Jag har haft egen lägenhet i 2 år, men det är inte förns nu jag har flyttat hemifrån.
Och gissa om jag tycker det är skönt.
DU har fått mig att se den värld jag har haft framför mig de senaste 2 åren, men som jag vart för rädd att ta klivet in i. Nu tog jag steget, och frågar mig nu idag: Vad var jag så rädd för? Varför var jag så slö eller rädd?
Nu är jag iaf där. Nu är iaf VI där.

Känslan att komma hem och hitta den man älskar liggandes i soffan, ler när du stiger in, och säger hej med en kyss.

Det är allt som betyder något.

DU ÄR ALLT SOM BETYDER NÅGOT!!!

Tills vidare barn..........................