Today, Tomorrow, Forever!

Det var inte mer än några timmar sedan jag startade mitt nya intresse.......... Bloggandet......

Men jag har sagt till både mig själv och Jane att det förhoppningsvis ska kunna bli något av detta skrivande =)

Måndagen är nu över. Man har klarat sig igenom helgen och alla dess händelser.
För första gången på jag vet inte hur länge så kan jag sätta mig ner 6 dagar innan julafton, och njuta av de faktum att jag är klar med shoppandet.

-Varför har man aldrig agerat såhär tidigare??? Varför envisas man med att vara ute i sista stund med vässade armbågar och boxas med gamla tanter och farbröder om den sista dansande hamstern???
Jag förlorar juh alltid ändå. Vem har en chans mot de där livsfarliga rullatorerna egentligen?
De anfaller i flock. Hjulspåren över förra årets rush försvann från ansiktet för bara någon månad sedan.

Så man har lärt sig en läxa iaf. Nästa år följer årets spår.

Alla mina nära och kära och fått minst 2 klappar vardera. Somliga mer värda än andra kanske. Men det är tanken som räknas...........(Eller???)
Jag ser på mina småsyskon hur de agerar år efter år när de öppnar sina klappar. Och jag ska inte säga för mycket. Jag var nog likadan när jag var yngre. Men man har nog mognat sedan dess. Visst, klart att man önskar sig vissa saker mer än andra, men i slutändan så är det de personliga som spelar roll har jag insett. Det jag har önskat mig i år är sådana saker som jag kommer att behöva för en längre framtid.
För jag menar, i vilket läge skulle jag egentligen vara i behov av en "Mr. PotatoHead".
Jag medger att det var en fruktansvärt rolig leksak, men när allt kommer omkring är det nog bättre med ett porslins kuvert.

Speaking of it, så kommer jag få tillbaka min lägenhet på torsdag. För er som inte känner mig men förhoppningsvis läser detta, så har jag haft den uthyrd de senaste 2 månaderna. Dels för att jag vart sjukskriven och inte direkt kappabel att ta hand om alla de vardagliga sysslorna, men till störst del för att hjälpa en arbetskamrat som vart i bostadsnöd. Men nu är den tiden över och jag ska få tillbaka mitt igen.

Och Jane. Vi har vår tillflyktsort. Mi casa, es zu casa.... (Om det nu stavas så)
Du är bland det bästa som hänt mig på bra länge. Och jag vill att du ska veta att du alltid kan vända dig till mig. Att jag får lägenheten tillbaka är inget som hindrar oss från att vara hos varandras föräldrar eller liknande. Men vi kan få vara ifred om vi vill. Bara du och jag. Stänga allt annat utanför för stunden. Och jag ser verkligen framemot att få kunna göra så.

Vad händer annars härnäst då? Julafton på söndag. Jag kommer nog garanterat skriva innan dess, men ändå. Julafton firas i år hemma hos min mor. Vartannat år har det juh blivit. Så varför bryta ett vinnande koncept. Juldagen däremot blir det hemma hos far. Men med tillök från min kära flickvän.
Alltid något att se framemot när det gäller julen har jag märkt. Bortsett från julklappar.

Och nyår då? Alltid alla dessa frågor om vart? Hur? När?
Man blir så less egentligen. Önskar man skulle kunna strunta i allt och bara "go with the flow".
Men som det ser ut just nu så ordnar det nog upp sig. Det blir med all säkerhet ett nyår att minnas.

 Nej. Nu är det nog dags att runda av. Tycker jag vart ganska duktigt ändå som skrivit så här "mycket" med tanke på när bloggen startades. 

- Du har rätt. Det är tok skönt att bara få skriva av sig ibland. Ut med det gamla och in med något nytt.

På återseende alla. Somliga tidigare än andra dock ;)